Dagens Nyheter – 11 februari 1869, sida 3

4 hållningsgille, under hvilket banken sorterar anordnat ombud i häradets alla socknar, hvilI ka mottaga och hitföra insättarnes motböcket . och penningar för hvarje månad. Jag ha kaft tillfälle att se flera sådana motböcker, utvisande att fattiga arbetare insatt, somliga fiera tundra riksdaler hvardera. Hvad som under de sednaro åren mera än allt anrat gjort platsen vigtig och rörelsen liflig, är de 8. k. torgdagarne, hvilka här hålJas andra onsdageni hvarje månad och hvilka äro fullt jemförliga med vanliga marknadsdagar. Ehuroa spanmål och köttvaror utgöra hufyodföremålen för rörelsen, äro de långt ifrån de enda handelsartiklarne. I tillfälliga salubodar eller s. k. marknadsstånd uppslå klädesfabriksnter, vostgötehandlande, färgare, garfrare och många andra fabrikanter och handtverkare från rära och fjerran siva varor, och rörelsen är några timmar på dagen rätt liflig. Till och med de vanliga marknadsborden med sitt kram, kakoch kringlegummor m. m. saknas ej. Det enda, hvari dessa månadsmarknader skilja sig från de i almanackan utsatta, som påstå längre än en dag, är, att straxt på eftermiddagen allt är slut och följaktligen marknadernas vanliga efterdy:ingar af slagsmål o. dyl. högst sällan illustrera des:a ordinarie affärsdagar. En ständig handelsbod finnes här naturligtvis, hvars årliga omsättning lärer uppgå till många tusen rdr. Ett apotek — fiialafdelning till det vid Åsen — finrez här ock, — och torde det förtjena rämnas, att såväl i närheten af Stensjö, zom vid läkarens bostad vid Forssjö finnas mineralkällor, hvilka dock icke äro mycket anlitade. Förnämsta byggnaden är restaurationsoch gästgifverilokalen. Från Stensjö går vägen mot Katrineholm och Wingåker längs den så kallade Grismon, en utgrening af Kolmården. Här, nemligen på Grismon, har förr i verlden,, bland andra ,märkvärdigheter, äfven funnits en galze,, och skjutsgossen kan, om man lyster höra, berätta oss åtskilliga dithörande mordoch spökhistorier. Vi förbigå dock dessa, och låta honom i stället framställa histo:ie om vargarne och lergökarne. — För si, dä ä rå dä vise. att beväringa ska mönsträs ve Stensjö, å si då är varga å lergöka ihop å kasta, ska ja töja. — Hvad vill det säga? — Jo, si nu kalla di Wingåkra för vargär å Larbo-gössa för lergjökär. när då Wirgåkra kommer sej i taga, så börja di å galä, som gökär; men Lerboa vill inte varä sämre di, utan di te å tjutä i händra com vargär, å så håller di på test di ryker på hvaranrä, å så bli dä inbördes krig å, å si då — tillägger ban med en viss trinmf — har på länsmän å fjälirgskhära görä att hålla styr på dåm. Skjutsgossen, som sjelf exercerat första och gick på sandra åre, hade dessutom många enskilda historier att berätta från fältlifvet på Malmen (vid Malmköping), dem vi dock icke finna skäl att nu upprepa. Till orten hörer deremot en liten mystisk historia om häradsdomaren i Jättorp, om nyligen hastigt aflidit, om jag minnes rätt, under en resa till Nypisg (Nyköping). Di vill fälle säja, mente han, att han dött utåf mösjbränvin, (bränvin tillverkadt af renlaf). Litet mera än !2 mil från Stensjö tager en väg utaf åt Östra Wingåker och går vidare i flera grenar åt Östergötland. Straxtpå denna väg ligger egendomen Stora Djulö, som hört till Eriksberg under Pintorpafruns tid. Här, liksom vid Eriksberg, berättas om hemliga igenmurade rum m. m. Nu eges Djulö med tillhörande qvarn, såg och tegelbruk etc., af en kapten von Post. Egendomen, hvarunder Dufveholm hörer sträcker sig jemväl in i Ö. Wivgåkers socken. I Djalö park finnes en minnesvård öfver amiralen C. A. Ehrensvärd, död år 1800, och vid Djulösjön lemningar efter en gammal borgruin. Eno hög bergklint i närheten af St. Djulö, kallad Pinaursberg, säges ha varit en ättestupa. Ett ställe, kalladt Stallbacken, utmärkes såsom den plats, der Karl IX skulle haft sina hästar stående, då han, som hertig af Södermanland, emellanåt besökte ställets dåvarande egare, Mauritz Svan eller Laxman, som dog samma år som Karl IX. Ett splitter nytt folkskolhus finnes nu uppfördt invid Djwö qvarao, hvilket, såväl till yttre prydlighet som inre anordning, Vida öfverträffar de båda förut omnämnda, vid kyrkan och vid Forssjö. Skolrummet är högt och rymligt med en större tambur, som tillika utgör läsesal för småskoleafdelningen, för hvilken en särskild, dock oexaminerad lärare är anställd; men skolbänkarne äro af den gamla längmodellen och lärarens bostad:rum äro små. Utom detta, har församlingen ännu ett nybygdt skolbus i sockvens södra ända, i närheten af Ändebols gästgifvaregård, der gudstjenst en eller två gånger om året hålles, emedan afståndet derifrån till kyrkan är orimligt långt. Sockenkyrkan ligger nemligen vid den mycket långsträckta socknens ena (norra) ända, hvartill den vanliga historien om tvillingskalfvarne säges vara orsaken. En mängd hemman hafva betydligt kortare väg till grannsocknarnes kyrkor, än till sin egen. isvnnerhet till () Wingoåker dit aplkoå