Dagens Nyheter – 11 februari 1869, sida 2

. Men nämn icke ett ord härom för någon menniska, innan vi fått se hur sakerna utveckla sig. -—De hade nu kommit ned på gatan der de snart försvunno i mörkret. En half timma efter frukosten följande morgon gick Edgren in till frun och mamsell Eva, hvilka suto i hvardagsrummet. Frun kastade en välvillig blick på honom och Eva besvarade vänligt hans helsning. Det var visserligen han, som i första hand gifvit anledning till brytningen med Hellberg; men hon kunde dock icke harmas på honom; ty han menade ju ingenting ondt med sin berättelse. Det var tvärtom han, som med sitt häftiga lynne vållat alltsammans. Edgren tog sig med högra handen om hakan och såg ut som han skulle haft något att säga, men icke vetat hur han skulle börja. — Sitt, kära Edgren — uppmanade frun — och tala om hvad han har på hjertat. jag ser på honom att det är något ovanigt. Edgren satte sig, men såg ännu en stund fundersam ut. Det tycktes som skulle han haft svårt att komma fram med sitt ärende.