Dagens Nyheter – 11 februari 1869, sida 2

Då frun emellertid ånyo uppmanade honom började han slutligen: — Jag hittade häromdagen några bref som jag skulle be att få öfverlemna till mamsell Eva. Deras innehåll är mig visserligen obekant, ty grannlagenheten har förbjudit mig att läsa dem; men då jag såg hvem som. skrifvit dem och till hvem de voro skrifna, tänkte jag, med anledning a! några rykten som jag hört att de möjligen kunde innehålla något som borde komma till mamsell Evas kännedom. Skulle jag hafva misstagit mig, ber jag mamsell urrgäkta mig för den goda meningens skull. Med dessa ord lemnade han henne en packe bref — just desamma som han föregående afton visat löjtnanten; — hvarefter han drog sig tillbaka. Såväl frun som Eva bleknade då de kastade ögonen på brefven. Utanskriften, skrifven med Hellbergs stil, var till en af Evas ungdomsväninnor. Eva vecklade upp brefven och läste. Men ju längre hox läste, dess blekare blef hennes kind, och det var som hennes hjerta skulle krympt tillsammans. De första brefven innehöllo en mängd försäkringar om evig trohet och kärlek, alldeles lika med dem han skrifvit till henne. Derefter kommo anda, deri han talade om nödvändigheten för dem att skiljas, enär de båda voro fattiga och således icke på