Dagens Nyheter – 11 februari 1869, sida 2

färer voro lika lysande —; ett bevis på att ljuset understundom kan verka förmörkande, eller, med andra ord, undanrödja bristerna i stället för att belysa dem. Löjtnanten hade flera gånger tänkt gifta sig; men det hade alltid stannat vid blotta tanken. Nu hade han likväl satt sig i sinne att så fort han fick ögonen på någon flicka, som, utom ett någorlunda drägligt utseende, äfven hade en förgyllning af 30 å 40,000 rdr, genast lägga sig ut för henne. Han hade länge haft ett godt öga till mamsell Strömqvist, men hon var olyckligtvis redan förlofvad. Sedan hon blifvit fri från sin förbindelse tänkte han väl försöka sin lycka; men, då han ryktesvis fick höra att hon ännu älskade Hellberg, tvekade han om han skulle våga sig fram med ett frieri och utsätta sig för skammen att få en korg. Detta hade Edgren af någon händelse fått höra och han beslöt genast att begagna det till sin fördel. Härvid tviflade han ingalunda på attlyckas; ty han trodde sig med säkerhet veta att en löjtnant ofta är lika lättrogen som fsenkär; och i följd deraf icke svår att ura. Utan att söka utreda huruvida denna erfarenhet och den slutsats han deraf drog kunna vara med verkligheten öfverensstämmande, vilja vi emellertid följa Edgren som