Dagens Nyheter – 11 februari 1869, sida 1

en afton vid 10-tiden smög sig ut genom porten till Strömqvistska huset. Folket der ade redan lagt sig; ty gubben som sade ett tidigt stå upp och tidigt i säng, är hufvudsumman af all vishet, ville icke veta af något ränn ute om nätterna. Edgren aktade sig derför noga att ej åstadkomma något buller. Sedan han försigtigt dragit igen porten efter sig, skyndade han framåt, lyst af de 8, k. vargögonens matta sken, ty på den tiden hade Wenersborg ej ännu fått sig gasverk. Han gick opp efter Sundsgatan, vek af denna in på Edsgatan, vidare förbi Svedbergs hörn samt derefter, snedt öfver plantaget, till löjtnantens omförmälda bostad. Han knackade på dennes dörr och blef genast insläppt. Emellan honom och löjtnanten uppstod nu en lång öfverläggning, till hvilken vi dock icke vilja lyssna, utan inträda först då klockan slår tolf. — Nå, då är saken afgjord — säger löjtnanten och räcker Edgren handen. — Inte så alldeles! — svarade denne — löjtnanten tycks ha glömt vilkoret? — Jaså, förbindelsen! ... Men inte kan väl herrn begära att jag skall lemna någon förbindelse innan jag får se hur herrn fullgör sitt åtagande? — Hur löjtnanten behagar! — fortfor Edgren, men vill inte löjtnanten lemna mig en löpande skuldsedel på 2,000 rdr, med