an och gesällerne skyndade ut och berättade historien för sina bekanta, med än det ena och än det andra tillägget, så att den redan om morgonen, på det värsta utstyrd, var hela stadens samtalsämne. Edgren jublade för sig sjelf. Hans plan hade lyckats öfver förväntan och det gällde nu endast att smida medan jernet var varmt. Han hade för afsigt att sjelf slå ut sina krokar för mamsell Eva; men först måste han likväl, för att ej förderfva saken för sig genom att rusa åstad i otid, på något fintligt sätt söka i hat förvandla den kärlek Eva hyste till Hellberg; och hvilken nu, sedan denne var borta, tycktes vara starkare än förut. Han funderade både länge och väl på hur detta skulle kunna låta sig göra; men han kunde icke komma till något bestämdt resultat. Slufligen blixtrade det dock till i hans ögon och han gjorde en triumferande gest med högra handen samt knäppte med fingrarne. — Jag har det — sade han för sig sjelf — dj-—n, jag skall lyckas; — lyckas att slå två flugor i en smäll! Vi vilja icke söka utforska hans afsigter utan lemna åt händelsernas gång att reda dem. I stället skola vi för våra läsare presentera en ny personlighet.