Dagens Nyheter – 11 februari 1869, sida 1

rätt till införsel i löjtnantens lön, så behåller jag dessa; och utan att de bli använda kommer troligen löjtnanten ingen väg. Edgren visade härvid på några bref som han höll i handen. — Men 2000 rdr är ju alldeles för mycket! — invände löjtnanten på nytt. — 2,500 rdr i årlig ränta är mycket mera — genmälde Edgren med orubbligt lugn. — Låt gå då! — utropade löjtnanten och satte sig ned att skrifva den äskade förbindelsen. Sedan han derunder tecknat sitt namn och ditsatt ett aftryck af sitt sigill, lemnade han den vårdslöst till Edgren, som med ett förnöjdt leende stoppade den i sin ficka, hvarefter kan bjöd godnatt och gick. Då han väl kommit ned På gatan smögo sig ett par andra karlpersoner utför trappan. De hade hela tiden stått vid dörren till löjtnantens rum och lyssnat på det samtal, som fördes emellan honom och Edgren. — Nåå! hörde ni? frågade den ene. — Ja, ja! — svarade den andra — jag hörde mer än jag nånsin kunnat föreställa mig. Kp — Ber ni nu att jag icke bedrog mig!