Dagens Nyheter – 10 februari 1869, sida 2

redde sig fördenskull till att stanna qvar. R snart uppstod mellan honom och ma ett samtal om hvarjehanda va sell Slutiiken kom Edgren, liksom af en Händelse, Nit tala om småstadssqvallret.F Han beskärmNe sig flera gånger öfver Aolket, som var Wog uselt att icke låta hederligt folk vara HN fred, utan göra dem till föremål för det hedrigaste förtal. Härmed retade han så ägmåningom Evas nyfikenhet, och hon uppmånade honom slutligen att berätta hvem då var, som nu varit ute för de onda tungoXna. Han ville dock icke göra detta af frukn, att det kunde anses ogrannlaga. Då emellertid allt enträgnare uppmanade Aonom dertill, lät han slutligen öfvertala sig4 och berättade med väl spelad förtrytelse, Btt folk varit nog nedriga att säga, det Mellberg friat till henne endast för hennes pPypningar och att han icke skulle hysa den miksta kärlek till henne, samt att han var en Skål usling, så att hon nog icke komme att KK för roliga dagar då de blefvo gifta. Följden af denna berättelse bl fullkomligt öfverensstämmande med Edårens önskan. Till en början ville hon ickå tro på sqvallret; men småningom förestä sig likväl att det måhända vore Hade icke Hellberg flera gånger sag? henne att hon skulle lära sig bli dentlig och allvarlig och icke alltid tänk