Dagens Nyheter – 10 februari 1869, sida 2

och slet sig lös från hans omfamning. — Du älskar mig icke! du har aldrig älskat mig! Det är nog sannt hvad folket säger, att du friat till mig endast för mina penningar — — -— ; — Eva! sade Hellberg. Få Det låg en hel verld af kärlek ofh förebråelse i detta enda ord; men i depha stund brydde hon sig icke derom. Hgå kastade en förtrytsam blick på honom jön närmade sig dörren. ; Då ljöd ännu en gång dettå ord — Eva! ; Men icke heller nu brydde hon sig derom. Liksom jagad af en ZÖnd ande öppnade hon dörren och rusade FÅ i sitt rum. Der satt hon sedaf hela eftermiddagen till långt på qvällens Dörrarne till de andra rummen stodoföppna, så att hon genom dem hörde håru Hellberg i sitt rum en stund gick fråm och åter med tunga illef nu gå in till honom, men samma upphörde hade hon ej mod dertilk Snart fick hon åter höra buller. DetAät som han dragit ut och skjutit igen lådorna i sin byrå. Detta fortfor, med korffuppehåll, i nära nog en timmas tid. Slyfligen hörde hon honom gå ut och satt en lång stund och lyssnade om icke skulle få höra honom komma till