Dagens Nyheter – 10 februari 1869, sida 2

baka. Men när det fortfarande blef tyst gick hon skatligen in i hans rum. Hon närmade sig bordet och — var det väl verklighet eller var det blott en synvilla? Der läg ett bref med utanskrifttill henne, och ofvanpå detta, den rmg hon gifvit honom på samma gång hon lofvade honom sin kärlek. En plötslig blekhet spred sig öfver hennes ansigte. Med darrande hand bröt hon brefvet och läste: Eva! Du sade att jag icke älskade, aldrig älskat dig, och jag svarade dig, att du var mig kärare än allt annat på jorden. Hvad jag då sade var icke osamwog! Mitt hjerta förestafvade mig hvarje ord! Ännu, i denna stund, upprepar jag att du är mig kärare än allt annat, och att jag ingenting högre önskar än din lycka. Denna gång vill jag gifva dig ett bevis på sanningen af mina ord. Du måste icke rätt hafva pröfvat ditt hjerta, då du lofvade mig din kärlek; ty det har flera gångor förefallit mig, som skulle du ångrat ditt val. Jag vill derför icke längre binda dig eller stå som ett hinder för din lycka. Se här har du din ring och ditt löfte åter — Eva. du är fri! Farväl Eva! Jag reser nu från staden; ty som du vet nar jug follvurdat mitt arbete och har således ingentingwidare här