Dagens Nyheter – 10 februari 1869, sida 1

åh dessutom på en hel hop bjudningar. SjÄll då du aldrig lära dig att tänka på ant än nöjen, kära Eva? Du vet att jag af dig så innerligt; men om du fortet sättet lärer det nog dröja innan gifta oss; ty jag kan ej få råd — far på vi kun den gamla visan! afbröt Eva Det synes tydligt, att du ig, ty du unnar mig ju icke — Allt förtrytsamt.X— icke älskar det minsta nöje. — Älskar jad dig icke? — frågade Hellberg och såg Menne kärleksfullt in i ögonen — Jo! jag Askar dig så innerligt att jag skulle kunna u offra allt för din verkliga lycka. Men tro ig, Eva! Om du ständigt finge föra ett fullt af nöjen och förströelser skulle justWdetta lif slutligen bli dig tomt och ödsligt. Ty det ligger en stor sanning i det yttraikle, som jag läst på något ställe i vår oförliknelige Tegners skrifter, att den rätta glädjen kommer af själens allvar; — ej af detNfalska, som spelar på ytan, utan af det allvar, som lik de ädla metallå mest på djupet, men framgår vet med fri och öppen panna. för skulle jag blifva så glad, om m lilla Kva ville tänka litet mindre på tomma bländverk, som lysa endast n ögonblick för att sedan för evigt försvin — Jag tror dig icke! — utropade E ch deregen