Hvarjehanda nyheter, På en insamlingslista för brudgåfva hade ett par herrar tecknat sig hvardera för 1 öre. Till sin ursägt hade de på listan bifogat: Den största sparsamhet bör iakttagas. Nyheten om spirans olycka har som jag sett gjort sin rund genompressen, skrifver Mariestads Weckoblads,, Stockholmskorrespondent; måtte den nu följas af den glada underrättelsen om ätt -korset kommit till rätta och vi åter befinna oss under ett kristligt regemente. Det hittades nemligen i ett af de djupa fotstegen till den: sjuglasvagn hvari dessa ,rojautens imposanta emblemer af kammarråden fördes från och till slottet. Kafferepen i Stockholm hafva redan antagit en lugnare hållning och frågan om Prinsessans brudgåfva ir för nirvarande den enda upprörande fråga, som grumlar den aromatiska drycken. Samtal mellan två fransmitn. — Dites moi, quelle etait la diffårence entre Mr B. et Mr 8. — Cost, mob cher ami, que Mr B. etait aimå de tout le monde, tandis que Mr 8. ne Petait que pardtde demi-monde. En dödlig påminnelse åt Örebro fåfänga. Åt sluta af en annons i Nerikes Allehanda för i lördags, har i Örebro teaterhus etablerats en fabrik för tillverkning af — likkistor. . En jagthistorta. Från Floda station i södra Westergötland skrifves till Nerikes Allehanda: Då godståget den 26 januari passerade linien mellan Floda och Norsesund, varseblef man en hare, som kom itngsligt kilande tvärs öfver banan, förföljd af en stor räf. Den stackars Jösso flydde ut på den isbelagda sjön, eftersatt af den grymma Mickel. Jagten tycktes lida mot sitt slut, då haren kom fram till en vråk, som stängde hans väg. Faran sporrade honom till en yttersta ansträngning, och han var nog lycklig att kunna hoppa öfver svalget. Men räfven hade ej samma tur: då han tog sitt skutt öfver råken, slant han och föll bums i kanalen. Och medan han sträfvade att komma upp på isen, hann haren långt bort ur hans åsyn. fOIa Månssons byxor är en anekdot, somFnog mången: hört berättas, men som man dock vågar återupprepa. Gösta Rudbeck var en lustig ture, om hvilken man har att förtälja många roliga saker. Då han blifvit inskrifven som student i Upsala, skulle han efter den tidens sed gifva en måltid för sin nation. Alltid i penningeförlägenhet — ty fadren (professor) var känd för sin snålhet — skrufvade han sig länge för det der kalaset, men ständigt påmint af sina kamrater, tillgrep han ett af sina fiffiga upptåg, för att blifva påhängsenheten qvitt. En dag niärmade han sig en bonde, som stod på torget, iklädd skinnbrackor — plagg som den tiden temligen allmänt begagnades. — Hör du fa-a-ar, stammade Rudbeck, vill du silja mig di der? Köp uppgjordes och med det förvärfvade plagget under rocken lomade Gösta af till hemmet. Här skar han först linningen försigtigt utaf byxorna, derefter styckade han dem i små bitar, gick ner till hushållerskan och bad henne att häraf tillreda trenne särskilda rätter. Hushållerskan, icke ovan vid bans upptåg, blef dock något förbluffad i början, men dät öfvertala sig. Om aftonen hade han den glädjen att ändtligen se sina nationskamrater hos sig. Fyra stora fat med lock öfver stodo placerade på bordet; i det ena vinkade en brun ragout de hungrige till sig i det andra en frikas6, ochi det tredje en kallops. Det fjerde fatet var försegladt. Sedan gästerna voro församlade, tilltalade värden dem sålunda; Mina vinner! jag har i dag den glädjen att vid en ringa måltid efter urgammal sed förena mig med Uplands nation; men då jag för tillfället iär opasslig, får jag bedja eder hålla till godo hvad huset förmår och tillåta att jag betjenarer. Ett vill jag dock nämna: ingen får röra det förseglade fatet förrän jag ger tillåtelse dertill, Härefter slogo de unga vännerna sig ned kring bordet och under muntert glam voro snart de trenne faten tömda. Nu saknade man värden, hvilken under det glidjen stod vid kokpunkten försvunnit. Man väntade och gissade och vin tade och funderade ...men ingen vird syntes mera till. Låt oss då undersöka det förseglade fatet, yttrade en af de mera förslagna bland gästerna, måhiinda har den krabaten deri lemnat någon upplysning om sin rymning. Förseglingen bröts, locket aflyftades — men! ho kan beskrifva gästernas förvåning, då de funno fatets innehåll beståutaf linningen till ett par skinnbygor med sina blinkande messingsknappar . oc. På linningen stod skrifvit: Studenterna af Uplands nation hafva i trenne repriser ätit upp Ola Månssons byxor. (B. PJ)