EBref från norra Småland. (Från Dagens Nyheters korrespondent). Den 4 februari. Oaktadt i vår ort någon serdeles nöd geonom missväxt icko är för handen, bafvra vi dock full visshet om alt, hvad nöden i många delar af Småland beträffar, det är fullkomligt sannt hvad tidningarne berätta och kommunalstyrelserna genom sina upprop om hjelp tillkännagifva. Med sann ti!lfredsställelse so vi derföre att denna nöd bebjertas allt mer och mer och finner genklang hos våra lyckligare bröder i do festa delar afrike:; och vi äro öfvertygade att tacksammare folk än den stackars småländningen icke finnes. Nöjd och tålig arbetar han den magra jorden, som ofta visat sig otacksam mot odlarens möda; men sällan hör man honom klaga. Då hans egen jordtorfva ej mäktat föda familjon hafva mången gång husfadren och de största bårnen vandrat ut från liemmet, icke för att tigga, utan för att med flit och mödosamt arbete förtjena sitt bröd och litet bjelp åt de hemmavarande, medan det hustrun och de mindre arbetsföra barnen skött det lilla hemmanet. Men hvarthän skall han nu vända sig? Ingenstädes finnes arbete att få, och den lilla skörden tog slut långt före jul, Förtviflado se fadren och modren sina barns nöd — utan medel att afbjelpa der. Lån har tagits; och hvar finna ytterligare lån? Hvem lånar den arme? Hemmansegaren, som i år icke kan betala sina räntor, ser med fasa att uppbördsmöte på krorotionde, kronoskatter, kommunalskatter och fattigvårdsafg.fter (de sednare ej de minsta) och hvartill kommer presttionde m. m., pålyses — hvarmed skall han betala dessa,