än de andra -handtverksfruarna i den goda staden. Hon ville låta förstå att hon egentligen hörde till den högre societån, fast hon af anspråkslöshet och tillbakadragenhet höll sig tillbaka från de förnämas tillställningar. Hvad hufvudet beträffar var hon utrustad med bättre affärsgeni än mannen. Denne arbetade visserligen bra och såg bra efter folket, men han var allt för beskedlig att kunna rätt sköta sina kunder. Det var också egentligen frun som styrde och ställde med affärerna: dock så oförmärkt, att det skulle se ut som om gubben sjelf varit den styrande. Detta styrelsesätt var också till båtnad för begge; ty, utom det att båda funno sig nöjda dermed, växte äfven huset så småningom i välstånd under fru Saras skyddande hand, och gubben Strömqvist var ansedd för en ganska tät gubbe. De båda makarnes äktenskap hade i 16 år varit ofruktsamt, men på sjuttonde året födde fru Sara sin man en dotter, hvilken i dopet vardt kallad Eva, efter Strömqvistens moder. Flickan växte upp och blef särdeles vacker. Och som hon dessutom var rika Strömqvistens enda barn saknade hon ingalunda tillbedjare. Tvärtom egde hon en riktig uppsjö på sådana i stadens alla ungherrar, hvilka allt som oftast uppvaktade henne med blomsterbuketter och spektakelbiljetter. Eva tycktes dock vara oåtkomlig för Amors pilar ända tills dess