Dagens Nyheter – 9 februari 1869, sida 1

väl icke deraf att han var någon hönshjerna och att hans kärlek till dem således skulle vara slägtkärlek, utan fastmer skedde detta derföre att hönsen i hans ögon voro på en gång de nyttigaste och fredligaste af alla bevingade djur. Gubben hade utdelat hela sitt matförråd och stod just färdig att återvända in i verkstaden, då en person i detsamma kom gående emot honom på gården. Det var en yngling af ungefär 22 å 23 års ålder, Att dömma af bindeln som han bar på ryggen tillhörde han yrket. — God dag! helsade han med en förnäm knyck på nacken. — God dag sjelf då! genmälde gubben. — Skulle fråga om fabrikör Strömqvist kan träffas? fortfor främlingen. -— Känner ingen fabrikör med det namnet! -— var gubbens svar — men skulle han mena snickarmästar Strömqvist, så går det nog an att få träffa honom, ty det är just jag det. — Jaså! är detta herr ålderman sjelf? fortfor främlingen ödmjukare. — Åhja! ålderman kan jag väl vara efter som jag är äldst af alla handtverkarne i stan, men se herre har jag inte bedt honom kalla mig. Bättre en .bra mästare än en dålig herre — det är mitt ord. Gubben hörde till gamla verldens folk. Han ville icke tala om fabrikörer och