Dagens Nyheter – 8 februari 1869, sida 2

ooo SR köpt biljetter till förhöjda priser åt hela sin besättning och gick till teatern med den tysta föresatsen, att traktera sjömännen mellan hvarje akt, och karlarna, som vöro från Petras födelsestad och väl ansedda på modrens värdshus, detta jordens paradis, kände Petras ära som sin egen, och lofvade hvarandra att klappa så, att ingen förr hört något dylikt. Men ibland de många hufvudena på parkett reste sig prostens styfva och yfviga hår. Han satt lugn; han kade anförtrott hennes sak åt en starkare ledning. Vid hans sida satt Signe, nu Signe Ödegård. Hennes man, hon och Petra hade just nyligen hemkommit från en tre månaders utländsk resa — hvad hon såg lycklig ut der hon satt och smålog mot Odegård; ty mellan dem satt en gammal qvinna med krithvitt hår, hvilket reste sig öfver det mörkbruna ansigtet som en krona af silfver, Hon var längre än alla omkringsittande, hon syntes från hela salongen, och snart voro äfven alla kikare riktade på henne, ty man hviskade, att hon var den nya skådespelerskans mor. Hon, som bar en mans namn, gjorde äfven nu ett så öfverväldigande intryck, att Kon derigenom lyste frid öfver sin dotter. Ett ungdomligt folk är fullt af förväntningar, det eger tro på grundkraften i sin natur, och åsynen af dennalmor väckte rom.