största loge och inbjudit sina bordsgran: nar å hotellet att öfvervara aftonens repre: sentation för att se ,något tusandjefligt. Han var vid utmårkt godt lynne, tilldess han fick se — var det verkligen han! — i en loge på andra raden och med en heil skeppsbesättning omkring sig — nej! jo — jo visst: — Gunnar Ask, han och ingen annan! Gunnar Ask, som genom sin moders penningar egde och förde briggen Norska Grundlager, hade legåt och kryssat ute på fjorden och derunder kommit sida om sida med ett skepp, som hette Danska Grundlagen, hvilket han snart märkte ville segla om honom, någonting som han naturligtvis ej kunde tillåta; han satte derför till alla klutar, det knakade i den gamla Norska Grundlagen, och följden blef, att han, vid försöket att sticka så skarpt och så långt upp i vinden som möjligt, i ifvern körde skutan upp nästan på torrå landet. Nu nödgades han uppe hålla sig i staden, under det att Norska Gröndlagen undergick reparation. Han hade en dag mött Petra på gatan, och hon visade sig så innerligt vänlig mot honom. både då och sedan, att han glömde allt agg, och kallade sig sjelf den största torsk, som deras gemensamma födelsestad någonsin utskeppat, för det att Nån verkligen kunnat inbilla sig att ha förtjenat en sådan flicka, som Petra. Han hade i dag AISKARFLICKAN. 31