Dagens Nyheter – 6 februari 1869, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Pen vilda jagtem. En afton i denna vecka gick en gumma upp i ett kontor å vinden till ett hus i närheten af Kungsbacken. Medan hon der hemtade någon sak blef hon störd af ett prassel. Hon lyssnade; ett oförklarligt ljud förmärktes i närheten; derefter begaf sig någon upp på taket öfver henne. Hon bief öfvermåttan förskräckt, ty det var bestämdt en tjuf som smugit sig upp på vinden för att stjäla, men blifvit skrämd då gumman kom och nu tagit flykten ut på taket. Gumman begaf sig genast ned, trädde in på en restauration å nedra botten och berättade förhållandet. Gästerna skyndade åstad för att gripa tjufven. De skådade utåt gården: se, der rör sig bestämdt vågonting på taket! Raskt bar det af upp på vinden. Restanratören visste icke af detta, utan skyndade in i en närbelägen bandelsbod oca omtalade bvad som var å färde. En af expediteraa följde med honom upp å den omtalade vinden för att bjelpa honom att gripa missdådaren. De öppnade eu lucka på taket och tittade ut: hvad fingo de se?! Icko mindre än 4 manspersoner, krypande på taket. Nu var man då säker på sin sak... men vid närmare ofterseende befannos de 4 männen vara restauratörens gäster, hvilka från nästgränsande hus praktiserat sig upp på taket för att arrestera brottslingen. Men hvar och hvem var denne? Också ute på taket; och det var icke blott en... det var två — kattor. En alktris, mycket gouterad i den franska hufvudstaden, råkade helt nyligen utför ett missöde under pågående representation. Detta missöde skulle ha kommit hvar och en annan att tappa koncepterna; men det gjorde icke den sköna fröken Z. Se här hvad hände: Fröken Z. har skulder. Och hvem kan undra deröfver, då han får veta att den charmanta damen alltid tillbringar sina ferier i Baden-Baden eller Homburg? Ridån hade gått ned; fröken Z. inträdde i sin kläd-loge; hon var echaufferad och slog sig ned på en stol. Dörren öppnas; ett par exekutionsbetjenter kasta nyfikna och giriga blickar öfver rummet. De stiga på och börja, sin pligt likmätigt, taga de effekter, som synes dem ha något värde. Konstniirinnan protesterar, ropande att allt tillhör teater-direktionen. Men exekutionsbetjenterna äro döfva. Efter att ha bemiktigat sig en hel hop i rummet befintliga saker, göra de min afratt vilja afkläda den sköna. Ytterligare protester; ljudliga rop. Intet hjelper. De hårdhbjertade minnen bemiktiga sig alla smycken, som hon har på sig, aftaga hennes kläder och bemäktiga sig en gördel, fästad om lifvet innanför kläderna, och i hvilken hon förvarar sina juveler. De aflägsna sig, efter att på det artigaste sätt i verlden ha bedt om ursäkt för sitt något närgångna beteende. Det ringer; inom fem minuter skall -hon uppträda på scenen. Och hon uppträder verkligen,. lika strålande som alltid och med det vanliga förtjusande leendet på-sina läppar: Balkonversatiomn. På en bal sade en mor till sin dotter; Se på, mitt barn, huru vil fröken ÅA. förstår att antaga ett seedesamt utseende. Ack mamma, hvad du är barnslig ! Hon har längre ögonhår, det är alltsammans! Xx Virginiem tilldrog sig följande händelse — vi kumna ej uppgifva för huru länge sedan: En ung man och en ung flicka önska genom vigsel helga det förbund de slutit. De begifva sig åstad att uppsöka kyrkoherden i nirmast beläigna köping. Men på vägen komma de till en ström, som i följd af ymnigt regn svällt öfver sina bräddar; den har-bortfört bron, inga båtar eller andra farkoster finnas — hvad är att göra? Den blifvande äkta mannen brinner af otålighet, mon han är också rädd för det kalla vattnet; och till råga på olyckan, kan han icke simma. Slutligen låter en yngling, som varit de unga tu följaktig, öfvertala sig att, sittande grensle på en timmerstock, färdas öfver strömmen. Han tillkallar prestmannen, som skyndsamt infinner sig och, stående på den ena stranden, sammanviger enligt ritualen de båda trolofyade, som andäktigt åhöra hönom på andra sidan om elfven. De otåliga älskande äro nu gifta. Vi sade att vi ej så noga visste, när detta passerade. Emellertid förmiler ryktet att den ena af kontrahenterna helt nyligen sökt. — skiljsmessa och såsom stöd för sitt yrkande anfört, att äktenskapet tillkommit på ofvan angifna, besynnerliga sätt. Bidrag till husdjurens karalkteristili. Ep iosändare meddelar i tredje häftet af Svenska jägareförbundets tidskrift följande: 1 FBör någon tid sedan vid ett besök hos en af mina grannar varseblef jag, att dottern i huset förskaffat sig en hundvalp af minsta sorten. Då mopsen blott en månad gammal togs från sin 1 moder, var hans första försök på nya stället att om möjligt skaffa sig en fostermor, hvilket gick lättare in man trodde. Gårdens vaktare, en större tik af blandad höns-hundsoch stöfvar-ras, antog sig den lille, men då gårdens egare ej medgaf detta, såg det ut som om supen skulle blifva utan moderlig tillsyn. Vid gården fanns likväl en katta, hvars ungar dagarne förut blifvit dränkta, och.det dröjde ej länge förr än man fick se valen med största glupskhet intagande sin frukost i skötet af sin nya fostermor, kattan. Sedan dess har hon varit honom huld och nästan hvarje dag nedlägger hon för sin otacksamme sons fötter någon råtta eller liten fogel, som bevis på sin tillgifvenhet. Detta innerliga förhållande mellan valpen och kattan vickte troligen afund hos gårdvaren och begär att skaffa sig fosterbarn. Då ingenting bättre fanns att tillgå, företog sig tiken — ruskigt att säga — att med synnerlig tillfredsställelse amma en kull unga grisar. Till en början visste