Dagens Nyheter – 6 februari 1869, sida 2

Sv och begagnar den; men det är ett förkunnande, som ingen hemtar ensamt ur sin längtan, och det var väl detta, som hon sträfvade till: alla måste nemligen sträfva efter det högsta. Han bad henne upprepade gånger att komma tillbaka till dem, ty det utgör församlingens grund och id, att umgänge i tron hjelper och styrker. Om hon felade, skulle hon här finna öfverseende, och:om hon själf icke förstod att hon kommit på afvägar, skulle de uppriktigt säga henne det. Sedan den heliga akten var slutad följdes de åt hem, liksom de kommit, men de återstående timmarna af: dagen tillbragte hvar och en på sitt rum. Endast Petra och Signe sutto tillsammans på Petras rum, och de sutto der till Jångt in på natten. Nästa morgon skulle hon resa. Vid frukostbordet tog prosten det ömmaste farväl. Han var öfverens .med hennes vän derom, sade han, att hon borde börja sådan hon nu en gång var, och börja allena. I de strider, som förestodo henne, skulle hon erfara hur lugnande. och god den vissheten: var, att det åtminstone på ett ställe funnes några menniskor, på hvilka. hon kunde förlita sig. Endast den bestämda vissheten, : att de alltid bådo för hennes lycka och framgång — hon .skulle nog erfara. hvad hjelp och tröst låg deri! — Efter. afskedstalet til Petra vände han sig