grundplåten till sin förmögenhet på bröllop och lekstugor; det var derför han, son och sonson genom olika egenskaper, hade slitit och lidit! Summan var tillräckligt stor, för att hon dermed skulle kunna komma fram ett långt stycke i verlden och derigenom äfven hastigare närma sig det föresatta målet. Men som en solstråle steg den tanken upp i hennes själ, att modren nu kunde flytta till henne — för hvarje dag skulle hon kunna få bereda sin mor någon glädje — hon skulle få göra afbetalningar på den skuld, hvari hon stod till sin mor! Hon skref nästa postdag ett långt bref till henne och trodde aldrig, att hon skulle uthärda tiden till dess svaret kom. Hon uthärdade emellertid, hon måste äfven bära tyngden af den missräkning, som hon gjort, ty Gunlaug svarade med många tacksägelser, men menade att hvar och en trifves bäst med sitt. Nu lofvade prosten att skrifva; och då Gunlaug fick hans bref, kunde hon ej längre hålla saken hemlig, utan berättade för sina kunder och alla bekanta, att hennes dotter skule bli någon: ting mycket stort och ville ha henne till sig. Derigenom blef denna sak en vigtig angelägenhet för hela den lilla staden och det hölls öfverläggningar derom på lastbryggor, fartyg och i alla kök. Gunlaug, som hittills aldrig hade nämnt sin dotters namn, talade FISKARFLIOCKAN, 30