Calmar läns gemensamma nödhjelpskomite har anmodat oss om införande af följande upprop: Till Svenska Folket. I de flesta socknar på Öland och i ganska många kommuner inom södra och medlersta delarne af Calmar läns fasta land står mängden af den talrika arbetarebefolkningen utan arbete och bröd. Sistlidet års missväxt har i dessa trakter bragt den jordbrukande, i allmänhet föga bemedlade, allmogenitryckande bekymmer för egen bergning och föranledt de största möjliga inskränkningar i användandet af legda arbetare. I följd biraf hafva flera tusen familjer, hvilkas arbetskrafter utgöra enda medlet till deras bergning, råkat iden svårasto nöd. Sedan de tillinköp af lifsmedel användt allt af något värde, som kunnat uppletas i de torftiga boningarne, ega de nästan intet, hvarmed den dyra säden kan köpas. De måste redan nu tillgripa mer och mindre otjenliga födoämnen och se med bifvan den stund na kas, då de, om kraftig hjelp icke mellankommer, blifva nödsakade att vilja mellan brottet och hungersdöden: Enligt beslut vid nyligen inför länsstyrelsen hållna sammanträden, kommer inom hvarje af missväxt lidande kommun att bildas en komitå för beredande af arbetsförtjenst åt den arbetslösa befolkningen; men så länge dessa lokalkomitcer iäro hiinvisade endast till de medel, som kommunernäs eghäå hemmansegare och få ståndspersoner kunna för ändamålet anskaffa, är påtagligt, att deras verksamhet måste blifva alltför otillräcklig. Man har derföre vid nämnde sammanträden uppdragit åt undertecknade att, i egenskap af en gemensam nödhjelpskomitå för alla af missväxt hårdt hemsökta kommuner i hela Calmar län, stilla till svenska folket ett offentligt upprop om någon hjelp, icke åt den besutna allmogen, hvilken, huru bekymmersam dess närvarande ställning än I må vara, dock ej saknar alla utvägar till anskaffande af lifsuppehälle, utan alldeles uteslutande till förmån för de nödställda trakternas arbetarebefolkning, med den uttryckliga bestämmelse, att inflytande gåfvomedel böra företridesvis användas till beredande af arbetsförtjenst,