Dagens Nyheter – 5 februari 1869, sida 2

sin höjd en god bror. Det var illa gjordt af mig att vilja blifva något mer; ty hade jag fått min vilja fram, skulle din bana blifvit afbruten. — ÖOdegård! De hade fattat hvarandras händer, men de kunde ej se på hvarandra; efter en stund släppte han hennes hand och gick. Hon kastade sig ned öfver en stol och grät. Dagen derpå reste Odegård. Straxt efter jul mottog Petra ett stort bref, försegladt med ett stort embetssigill. Hon blef halft förskräckt och bar brefvet in till prosten, som bröt och läste detsamma. Det var från borgmästaren i hennes födelsestad och lydde som följer: Då Pedro Ohlsen, som i går med döden afgick, efterlemnat ett testamente af följande lydelse: Allt, som finnes efter mig och är fullständigt upptecknadt i den räkenskapsbok, som ligger i det blå skrinet i mitt rum uti Gunlaug Amundsdotters gård här i backen, och hvartill nämnde Gunlaug har nyckeln, liksom ock hon har kännedom om alltsammans, öfverlåter jag härmed — såframt hon, Gunlaug Åmundsdotter, dertill gifver sitt samtycke, hvilket hon icke kan gifva, om hon icke tillåter, att ett vilkor som jag dervid gjort och hvilket hon är den enda