Dagens Nyheter – 5 februari 1869, sida 1

eder, har haft detta mål för ögat, och min far har trott detsamma; — han har nu troligen också talat med Ödegård derom. — Men, Signe... — Ts! — Hon lade handen för hennes mun och sprang derefter ut — det var någon som ropade på henne, ty nu skulle man till qvällsbordet. Vin var framsatt derpå, emedan prosten hade varit borta från middagen. Men prosten, som under hela eftermiddagen sutit mycket allvarlig och mycket tyst, satt ännu och tycktes ha glömt att der varfrämmande vid bordet, tilldess alla voro färdiga att resa sig upp. Då äskade han tystnad genom att knacka i bordet och yttrade högtidligt: — Jag får underrätta er om en förlofning! Alla blickade på de båda unga flickorna, som sutto bredvid hvarandra och ej visste om de skulle falla af stolen eller sitta qvar. — Jag får underrätta er om en förlofning — återtog prosten, liksom hade han svårt att säga någonting vidare. ÅAndtligen kom det: Jag måste tillstå, att jag från början alldeles inte tyckte om partiet — Gästerna sågo på Ödegård med den största förvåning, hvilken gick öfver alla gränser, då. de sågo honom sittä helt trankil och blicka på talaren. Prosten tortsatte :