Dagens Nyheter – 4 februari 1869, sida 1

dan kommit till sjöfarten och skulle, för att få något bevisadt angående sjöfarten, öfvergå till jordbruket. För att afbjelpa detta och komma till något resultat, utnämnde Ödegård sig sjelf till ordförande. Utom honom funnos der några prester samt kaptenen, en liten svartmuskig karl med en ofantlig mage, och med ett par korta ben derunader, hvilka gingo som ett par trumpinnar. Ödegård gaf ordet först åt kaplanen, för att han i ett sammanhang skulle få anföra alla sina bevis mot skådespelets berättigande. Kaplanen började: Vi visste att sedan rättskaffens hedningar, såsom Platon och Aristoteles ha uppträdt mot skådespel, emedan de förderfvade sederna. Sokrates besökte visserligen ibland skådespelen, men om någon vill sluta deraf, att han var vän af sådana tillställningar, så nekar jag dertill; ty man tvingas att se mycket här i verlden, som man ej kan gilla. De förstna kristna varnades oupphörligt att ej vara närvarande vid skådespelen: — läs Tertullianus! gejan skädespelet i nyare tider åter blifvit upptaget och odladt, ha fromma kristna talat och skrifvit deremot;jag erinrar om sådana namn som Spener och Francke; jag nämner en sådan kristlig ethiker som Schwartz, jag nämner Schleiermacher! (hör! ropade kaptenen, ty detta var det första namn, som var honom bekant). De två FISKARFLICKAN, 28