Dagens Nyheter – 3 februari 1869, sida 2

som fasthöll honom vid hvad han mest höl kärt. Genom hvarje rad i dessa bref skönj des hennes hemliga tanke och hopp at kunna leda Petra tillbaka till hans famn men hon uträttade jemnt upp det motsatta ty genom dessa bref stod Petras konst närsnatur klar och tydlig för hans blickar — den medelpunkt af hennes begåfning. den han sjelf förgäfves sökt att utforska hade Signe oaflåtligt för ögat, utan ati veta deraf — och i samma ögonblick han kom underfund härmed, förstod han både hennes och sitt eget misstag och blef dervid som en ny menniska. Han undvek emellertid helt och hållet att meddela Signe den upptäckt han gjort genom hennes bref. Det första ordet härom finge ej komma från Petras omgifning, utan från henne sjelf, såvida ej allt måhända skulle sättas på spel. Men nu såg han äfven Petra i ett nytt ljus: dessa hvarandra oupphörligt jagande ögonblickliga rörelser hvarje enskild fullt känd och medveten, men alla motsägande hvarandra i oändlighet — sådan måste ju begynnelsen af ett konstnärslif vara! Hvad man hade att göra var, att samla dessa ögonblickets krafter till ett enda starkt och harmoniskt väsen, eljest skulle allt endast bli styckverk och lifvet sjelf förkonstladt. Frågan var sålunda, att hon ej för hastigt komme in på den bana, dit hon kände