Dagens Nyheter – 3 februari 1869, sida 2

-— kallelse. Tystnad derför så länge som möj ligt, ja, motstånd, om så skulle behöfvas! Under dessa nya förhållanden visste han ej af, förrän Petra ånyo var föremålet för hans själs arbete — men numera ett arbete för ett främmande mål. Han sysselsatte sig mera än förr med konsten och konstnärerna, isynnerhet. scenens. Han upptäckte mycket, som måste förskräcka en samvetsöm kristen. Han såg de oerhörda misstagen, men — kunde han ej göra samma upptäckt hvarthän han än blickade? Såg han ej misstag till och med i kyrkan? Fastän det finns dåliga prester, är dock deras kall lika evigt och stort. När sanningens arbete, som öfverallt syntes börjadt, fått mera utbredning och erkännande i lifvet och dikten —— skulle det icke då äfven komma till scenen? Han bildade sig efterhand en allt fastare öfvertygelse i dennn fråga. Och det var med stor glädje han såg af Signes bref, att Petras utbildning gick raskt och att Signe just var den rätta att vägleda henne. Nu hade han kommit hit för att tacka denna Fylgia, som ej hade aning om hvad hon var för honom. Men: han hade kommit lika mycket för att återse Petra. Huru långt hade hon nu hunnit? Ordet var uttaladt, isen bruten, han kunde derför tala oförbehållsamt med henne härom, och de gjorde det båda med