SS De närmast följande dagarne var prosten sällan tillsammans med de öfrige; dels var han upptagen med sina predikningar för den stundande julhelgen, dels sysselsatte han sig med att undersöka, om skådespel voro tillåtna eller ej för den kristne. Denna undersökning gick långsamt, emedan han, så snart han såg Petra, tappade ledtråden och måste börja på nytt igen. Under det prosten sålunda satt på sitt arbetsrum, antingen sysselsattmed attskrifva en predikan eller att studera kristlig ethik, satt Ödegård hos de båda fruntimmerna, hvilka han ej kunde se, utan att jemföra dem med hvarandra. Petra var alltid eld och låga, hon sgnistrade och var aldrig lik sig sjelf; den, om ville följa med hennes ständiga skiftningar, hölls i samma arbete, som öfver en spännande roman. Signe deremot, gjorde ett så lugnande intryck genom sin jemna innerlighet; hennes rörelser voro aldrig oväntade, ty de återspeglade klart hennes karakter. Petras stämma hade alla färgskiftningar och alla grader af styrka, den kunde vara skarp och genomträngande och i nästa minut mild och smältande. Signes egde ett egendomligt välljud, men var icke omvexlande — utom för fadren, som ända till mästarskap uppöfvat konsten att observera dess för andra omärkliga mo