Dagens Nyheter – 2 februari 1869, sida 3

bete i 1 år och 4 månader samt att böta 75 rdr; den sednare till 1 år och 6 månaders straffarbete samt till 30 rdrs böter. Efterdyningar. samma afdelning förekom härefter till handläggning det af lifgardisten Nils Domberg mot bagaregesillerna Jönsson, Backman och Stenberg anhängiggjorda mål, rörande yrkadt ansvar för öfvervåld, hvilket öfvervåld skulle begåtts mot gardisten, derför att dennes kamrater under de minnesvärda läktaredagarne, huggit bagaredrängar. Sedan två vittnen, åberopade af käranden, blifvit hörde, hvilka emellertid upplyste att de ej hört någonting, uppsköts ransakningen på 14 dagar. Länscellfängelsct. En beklagansvärd brottsling. Vid i fredags hållet ting företogs ransakning med häktade pigan Johanna Sofia Wettersten, som sedan november månad förlidet år varit i tjenst hos slagtaren Nilsson, boende vid Stora Ahlby i Solna socken och som söndagen efter Trettondagen, enligt vänlig öfverenskommelse, lemnat tjensten. Några dagar efter det Wettersten begifvit sig in till hbufvudstaden, saknade makarne Nilsson åtskilliga såväl manssom fruntimmers-klädespersedlar, hvilka man genast misstänkte Wettersten för att vid sitt aflägsnande hafva tillgripit. Saken anmäldes till polisen och blef Wettersten kort derefter gripen och inställd för polisen, der hon genast erkände brottet, hvarefter målet blef remitteradt till tingsrätt å landet. Vid fredagens förhör vidhöll hon fritt och otvunget, under tårar sin förut gjorda bekännelse. Målsegaren, hr Nilsson, var tillstädes och tillkännagaf att den stackars flickan icke egt mer än hvad hon gick och stod i, och att det sannolikt varit hennes fattigdom som fört henne in på brottets bana; han afstod från allt ansvarsyrkande, isynnerhet som han till det mesta återbekommit det förlorade i oskadadt skick. Wettersten hade icke förskingrat något af det stulna. På grund af dessa mildrande omständigheter, och hennes fria och otvungna bekinnelse, dömdes Wettersten för första resan stöld endast till 2 måvaders straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende under 5 år. Den otrogne gårdsfogden. Rättaren A. G. Sandström, som 113 år varit anställd som rättare hos den gamle vördnadsvärde kyrkoherden Norrström i Färentuna prestgård (kyrkoherden Norrström är fylld 87 år, har varit anställd som kyrkoherde i Färentuna sedan år 1824 och ir för sin ålder ovanligt rask, kry och verksam, samt predikar ännu hvarje söndag för sin församling) och under tiden innehaft kyrkoherdens fulla förtroende, haft sig anförtrodda nycklar till källare och visthus m. m., har belönat den gamle husbonden på det sätt att han kringstulit honom. Icke mindre än 5 betydligare stölder ha under Sandströms tjenstetid i prestgården blifvit nattetid beångna af spanmål, matvaror m. m. m. m. atom oräkneliga mindre tjufnader. Sandström, som , slutligen på välgrundade skil blef misstänkt för att hafva begått ifrågavarande stölder, greps omsider för en mindre stöld af ved och sid och införpassades till härvarande länscellfängelse. Under rangakningen har Sandström, som är en slipad skälm, förnekat all vetskap om de större stölderna, och fullständig bevisning har icke kunnas förebringas. I följe af de sednast af honom begångna stölderna, som han väl försökt, men icke lyckats slingra sig ifrån, blef han denna dag, för första resan hustjufnad, dömd till 6 .månaders straffarbete och att i 5 år vara förlustig medborgerligt förtroende. Sandströms hustru, som varit misstänkt för vetskap om och delaktighet i tjufnaderna, blef i brist af bevisning frikund: Ung brottsling. Drängen Walfrid Hemmig, i tjenst hos byggmästaren Blomqvist å egendomen FogelvikåLofön, har förlidna årets sommar och höst begått åtskilliga stölder af mjöl, ärter, korn m. m. från husbonden. Hvad som röjde Hemmig var att han i början af sistlidne januari greps på bar gerning, då han hade olofligt tillegnat sig 2 tunnor vicker, hvilka han, liksom med det föregående, ämnade införa till hufvudstaden för att sälja och skaffa sig penningar. Hemmig, som endast är 19 år gammal, erkände under tårar förseelserna. Det blef under ransakningen upplyst att den brottslige hade en fästeqvinna och med henne ett barn, hvilket sednare blifvit till vård emottaget af hans fosterföräldrar, torparfolket Sundberg i Åkervall igrannskapet af Fogelvik, der äfven hans fisteqvinna nu lärer vara boende. För penningarne hade han i staden köpt sig några klädespersedlar för egen rilkning, en ring åt fistmön och äfven gifvit åtskilligt åt fosterföräldrarne för vården om deras barn. Det var således i viss mån kärleken och fadersömhet som förmådde honom att blifva otrogen mot sin husbonde och ledde den olycklige ynglingen in på brottets vig. Han är ett samhällets olycksbarn, som i sin spädaste barndom blifvit handlöst kastad utiverlden. Vid 2 års ålder hade Sundbergs som fosterbarn uttait Hemmig från allmänna barnhuset och hade fan vistats hos dem tills ban fick tjenst vid Fogelvik. Den brottslige njöt deltagande hos såväl domstolen som åhörare. Han dömdes till endast 7 månaders straffarbete och förlust af -medborgerligt förtroende i5år. Hemmig berömdes som en eljest arbetsam och pålitlig arbetare. SUSSEN as Or Dre ST Tl4vilrace Rå hatar