Dagens Nyheter – 2 februari 1869, sida 1

pA0 -—v sitt bifall härtill: — Kunna historierna om Askepotten blifva någon menniska till tröst? — Åh, allt skall hegagnas till sitt ändamål! Det roliga och nöjsamma utöfvar stort välde, och dylika historier visa på skämt samt sätt, att den, som verlden minst tro: derom, ofta kan uträtta mest -— att allt går väl för honom, som sjelf har godt mod, och att den man hinner målet, som af hjörtat vill framåt! Tror du inte att många barn ha nytta af att påminna sig detta — och många fullvuxna likaså? — Men att tro på troll och trolldom är dock öfvertro? — Hvem har sagt att du skall sätta tro dertill? Det är ju ett bildlikt talesätt! — Men vi ha blifvit förbjudna att begagna bilder och tecken, liksom allt falskt sken hörer fresta ren till! — Såå; hvar står det skrifvet? — I bibeln. Nu inföll prosten: — Nej, det ät missförstånd, ty bibeln sjelf begagnar bildlika talesätt. Den begagnar bilder på hvarje sida, ty de österländska folken uttrycka sig alltid på detta sätt. Vi sjelfva använda jv bilder i våra kyrkor, vi uttrycka oss bildlikt i vårt dagliga tal, vi ha bilder af trä på läder, i sten, och vi kunna ju icke göra oss någon föreställning om Gud, utan genom bild. Men icke nog med detta; Jesus talade nästan alltid i bilder. Och Herren Gud sjelf, har han ej påtagit-sig många handa skepnader, när han uppenbarade sig för profeterna? Kom Han icke i en vandra