Dagens Nyheter – 1 februari 1869, sida 1

— ZUU — erhålla ett välgörande umgänge med andra menniskor; ty först i glädjen kan du se det goda hos andra menniskor och älska dem — och endast genom att älska din nästa, kan du älska Gud. Då ingen syntes vilja invända någonting häremot, försökte Odegård för andra gången att sammanknyta samtalets trådar och yttrade: allt, som frigör, så att den Helige Ande -kan utföra sitt verk i oss (ty Han kan ej verka i någon, som är bunden i träldom!), allt, som hjelper oss, måtte hafva välsignelse i.sig — och välsignelse gömmes i det, hvaronv vi talat. — Prosten reste sig; han hade åter en utrökt pipa att tömma. I den tystnad, som hu följde och som Var fi från suckar, såg man de många halsdukaraa blifva oroliga, och slutligen utgick sakta från dem följande ord: — Det står skrifvet: Hvad du gör, det skall allt ske till Guds ära; men är verldslig sång, spel och dans någonting, hvarmed man ärar Gud? . — Icke omedelbart; — men kunna vi ej säga detsamma om ätåndet och drickandet, om sömhen och så mycket annat? Och vi måste dock äta, sofva och kläda oss! Meningen med dessa ord kan således ej vara någon annan, än att vi cj skola göra någonting, som ir syndigt. — Ja, men är ej dansen synd? frågade halsdukarna.