Dagens Nyheter – 1 februari 1869, sida 1

— Tyst, Eric; och hör på hvad som säges, sade prosten. Men ÖOdegård ville nu komma med slutledningen: — Ser ni: arbetet har sin frukt, men påkallar äfven hvila. Men nu anser jag att ett angenämt sällskapslif, sång, musik och dylikt både äro en söt frukt af arbetet och tillika erbjudå själen en stärkande hvila. Nu blef det oro i lägret. Alla vände sig till Randi, ty nu borde hufvudstyrkan rycka fram. Hon knyckte och vred på sig ett ögonblick och slutligen ljöd det långsamt: Det är ingen hvila i verldslig sång. och spel och dans, ty sådant hetsar endast köttet till syndiga begärelser. En frukt af arbetet kan icke heller det vara, som förhindrar arbetsamhet och förvekligar: — O, det ligger stora frestelser i allt sådant! utropade den ljushåriga qvinnan med en suck. Denna öfversatte Eric på en psalmVers: Med sorg hvar dag vi so En stor förvillelge: Här lyten — utan blygd — Och läster kallas dygd; De hållas uti ära Och verldslig gunst beskära — — Var tyst, Eric, säger jag! utropade prosten; du sitter ju endast och hädar! — Åhja, det gör jag nog, svarade Eric — och så började han igen: