svt Prosten kände sällskapet för väl, för att ej veta -att detta endast var inledningen, derför satt han, som om ingenting blifvit sagdt, ehuru derigenom åter uppstod en lång tystnad, endast afbruten af suckar. En kortväxt qvinna, som syntes ännu kortare derigenom att hon alltid hade en lutande ställning och som var insvept i en sådan otrolig mängd halsdukar, att hon såg ut som .en packe tyger — ansigtet syntes ej ett spår af, — började slutligen att ruska på sig, att flytta sig litet oroligt och lät höra ett par hm! hm! Detta tycktes skrämma upp den ljushåriga qvinnan, som skyndade att yttra: Det har blifvit slut på allt slagsäspel och dans vid Öygårdarne hu; — men — — hon tystnade; fortsättningen kom från Lars, mannen med det korta underansigtet och den höga, breda pannan, som yttrade: men der är dock en karl, nemligen den der Hans Speleman, som nte vill sluta. Då äfven Lars syntes tveka att komma fram med fortsättningen, skyndade den unge mannen vid dörren att meddela den: Ty han vet att prosten äfven har ett instrument, hvarefter man både sjunger och dansar här i prestgården. — Det kan väl inte vara större synd för honom än det är för prosten, sade Lars. — Nu är det så, att prostens instrument nog blifvit dem till frestelse, yttrade Elsa varsamt, likasom för