Dagens Nyheter – 30 januari 1869, sida 1

rökte, mönstrade sällskapet med sina blickar, började ändtligen en ljushårig, blek qvinna, vid omkring fyratio års ålder, samtalet. Hennes panna var temligen smal, men Hennes ögon stora och skygga; de visste aldrig riktigt hvad de skulle fästa sig vid, utan irrade blicken oupphörligt. Nu sade hon: Prosten höll just en vacker predikan i dag, den vidrörde hvad vi tänkte på — ty på Öygårdarne ha vi nu en tid talat ofta och mycket om frestelse. — Hon suckade, och en karl, med ett kort, smalt underansigte och ett stort, bredt öfveransigte, suckade äfven: Herre, akta uppå våra vägar! Bortvänd mina ögon, att de icke se till fåfänglighet! — Och FElsa, hon, som först hade talat, suckade åter och yttrade: Herre, huru skall en ung menniska kunna hålla sin väg obesmittad och vandra efter ditt ord? — hvilket tal fick en underlig klang i hennes mun, ty hon kunde ej längre kallas ung. Men en medelålders man, som satt med hufvudet på sned och vaggade och vaggade, utan att vara i stånd att helt och hållet upplyfta ögonlocken, yttrade liksom halfsofvande: Ack, Satans våld och syndens nöd Må hvar och en besviira, Som söker tröst i Jesu död Och Kristi namn vill bära!