Dagens Nyheter – 30 januari 1869, sida 1

hade smugit sig in bland modrens blomster i det aflägsnaste fönstret. Petra längtade efter ast få vara ensam, hvarför hon genast lemnade rummet, och Signe fick hushållsbestyr, så att prosten och Ödegård snart lemnades allena, då de gingo in i prostens rum, der Ödegård fick värma sig vid ett glas punsch. Här blef han äfven i korthet underrättad om de sednaste dagarnes händelser, han syntes dervid mycket tankfull, men hvad han tänkte sade han ej. De blefvo äfven hastigt och på ett egendomligt sätt afbrutna. Två qvinnor och tre män gingo, den ena efter den andra, förbi fönsterna, och prosten hade knappast märkt dem, förrän han rusade upp och yttrade: Se, der ha vi dem igen! Gud gifve oss nu godt tålamod! — Qvinnorna stego först in, derefter kommo karlarna, långsamt och tyst. De ställde sig längs ena väggen framför bokhyllorna och midt emot soffan, i hvilken Ödegård tagit plats. Prosten framsatte stolar åt dem och hemtade flera från salen; de satte sig äfven allesamman, med undantag af en något sprättaktigt klädd ung man, som tackade och i stället stödde sig mot dörrkarmen, med händerna i fickorna och ett trotsigt ansigtsuttryck. Ffter en lång tystnad, hvarunder prosten stoppade sin pipa och Ödegård, som ej