Dagens Nyheter – 29 januari 1869, sida 3

. Utrikes-Nyheter. Spanien. Valen till riksdagen, hvilka skedde den 15, 16 och 17 januari och hvarvid befo!kningen visade det lifligaste intresse, utföllo så att monarkisterna såväl i Madrid som i de flesta provinser vunno en afgörande seger; endast i Andalusien kunna republikanerra sägas ha segrat. Resultatet af den spanska krisen skulle således nu kunna med nästan full visshet förut.ses, såvida monarkisterna vore eniga i flera afseenden, är i det enda att de vilja ha en kuvg. De mest skiljaktiga meningar förefinnas i fråga om hvem som skall bli denna kung. Enligt hvad en korrespondent till Times påstår, bar provisoriska regeringen beslutat att först underhandla med hvart och ett af de valda folkombuden särskildt, sedan riksdagen blifvit öppnad, och sedan söka åvägabringa en öfverenskommelse om tronföljden, så att den kandidat som uppställes kan bli vald med aklamation. Korrespondenten vill veta att ryktet om hertigens af Aosta kandidatur blifvit satt i omlopp af hertigens af Montpensier antbängare, hvilka derigenom, enligt korrespoudentens mening, blott skadat sin egen kandidst. Emellertid tages nu för gifvet att hvad man i främsta rummet skall rösta om är — hertigen af Aosta eller republiker. Endast för den bändelse att icke någon afgjord stämning skulle visa sig för det ena eller andra af dessa alternativer, torde det bli fråga om de bourbonska och carlistiska pretendenterna. Enligt Constitntionnel, har grefve Charles Walewski, som skall öfverföra stormakternas förklaring till hofvet i Athen, för några dagar sedan afrest från Marseille. Grekiska hofvets svar lärer näppeligen kunna inträffa i Paris förrän den 29 eller 30 dennes. Tidningen Siecle uttalar den Jifligaste missbelåtenhet deröfver att Frankrike icke med bestämdhet ställt sig på Greklands sida och merar, att fraaske utrikesministera i denna stridsfråga svikit nationalitetsprincipen. Härpå svarar Constitutionel : Den tid är förbi, då man kunde förmå allmänna meningen i Frankrike till att glömma vårt eget lands dyrbaraste intressen och bebandåla våra internationela pligter med ringaktrviog, endast för att lyssna till några små natiorers jemmer och utan att undersöka huruvida deras klagomål verkligen äro grundade. Infödingarne på Nya Seeland lära, innan man ännu erhållit fullständiga underrättelser j om det blodbad de för någon tid sedan anställde på de europeiska kolonisterna, ha gjort sig skyldiga till nya grymheter af samma art. Under robriken Blodigt uppror på Nya Sceland meddelar engelska tidningen Times följande: Från Nya Seelaod ha vi förnummit att rebellerna öfverfallit kolonisterna i PovertyBay, hvarest de nedgjort flera europeiska familjer och begått de grafligaste våldsamheter. Män ha blifvit brända lefvande, barn lemlästade och qvinnornas döda kroppar kastade åt svinen. Man beskyller myndigheterna för stor brist på energi. Kolorialregeringens trupper ha på öns vesta sida måst draga sig tillbaka för robellerna, och en stor landsträcka har uppgilvits. De sednaste underrättelserna låta dock något bättre. Kung Georg af Grekland lärer, enligt enskilda bref till London vara mycket missnöjd med sin ställning och händelsernas gång i Athen, hvarest den allmänna förbittringen och förvirringen tilltaga med hvarje dag. Härtill kommer att kungens helsa icke skall vara den bästa, och man försäkrar derför att ban allvarligen tänker på att afsäga sig tronen, såvida den allmänna rörelsen icke snart lägger sig. Kungeas påtärkta resa till Nauplia framställes tåsom första steget på en längre väg. Från Newyork skrifves den 7 januari: Nyårsdagen gat presidenten Johnson för sista gången den sedvanliga storartade avdienses; många tusen menniskor trängdes om hvarandra för att få trycka hans hand, och säkerligen skulle ett dubbelt så stort antal ha infunsit sig, om gencral Grant hade hållit sig strängt till etikettens föreskrifter och aflagt ett officielt besök bos sin motståndare. Grant, som är all:för frimodig för att dölja sin verkliga mening bakom ett diplomatiskt leende eller en vänskaplig bandtryckning, hade dagen förat afrest till Philadelphia i afsigt att först efter nyårshögtidligheterna återkomma. Herr Butler, den välbekante upphofsmannen till presidentprocessen, utbytte deremot en salvelsefull handryckning med den störste förrädare i vårt tidehvarf, tillbragte några minuter under oskyldigt samspråk med honom och aflägsnade sig först sedan han äfven uppvaktat presidenteni döttrar. Att detta gaf anledning ti!l mycket kommentersnde I SE