Dagens Nyheter – 29 januari 1869, sida 2

WVinternmöje. Nybroviken har under de herrliga aftnar, vi pu under någon tid haft, företott en den mes3xt pittoriska tafla, man vid denna årstid gerna kan få se. I fonden Skeppsoch Kastellholmarne samt Djurgården i den magiska må:belysningen; till venster Ladugårdslandet med de många tindrande gasljusen, de upplysta fönstren, de upptornande husmassorna; och så den klarblå vinterhimmeln med tusen sinom tusen guistrande stjernor till tak! Påisen hvimla hundradetals glada skridskoåkare — ynglicgar, män och unga flickor om hvarandra — de sistnämnda äkta rordiska mör med stålklädd sko och friska rosor på kinden. I ilande fart susa de förbi den tröge vandraren, som med osäkra steg tar sig fram på det hala. Det är icke balsalens dammiga atmosfer, icke salongernas ofta tvungna glädie, icke den lillgamla, borklemade urgdomen, icke lysande toiletter som gifva denna tafla dess färgton. Här råder okonstlad glädje och munterhet, här glammas, åkes, skämtas af hbjertans lust, och ett och annat fall på det bonade golfvet ökar bär endast munterheten. Inga buffetter synas dignande under läckra rätter, men väl en och annan hederlig pepparkaksgummas rankiga bord med sin lilla lykta; motionen ger matlust, och de mjölstarka pepparkakorna och de danska karamellerna smaka här så bra, som någonsin annorstädes tårtor och konfekt. Bekantskaper knytas; hand i hand ilar man framåt — några minuter, och man är redan så förtrolig, att man fattar hvarandras båda händer — knyter kedja, eller hvad det heter; man träffas åter en annan qväll, man blir oskiljaktige — det går så bra att åka tillsammans — hon känner sig så säker, han blir så varm om bjertat — och då det spegelblanka golfvet gått uppivatten sitter ett lyckligt pyförlofvadt par på den lilla åregslupen, kuttrande om vinterns glada minnen. Här var det! Ja, just här, som... Ea handtryckning blir svaret. Så kan det gå, käre läsare, och i alla händelser bör du ej försumma att en afton besöka Nybroviken, för att glädjas med de glada och ruska af dig tidens och riksdagens tungsiuthet. — — rp