Dagens Nyheter – 28 januari 1869, sida 3

hä jo Hvarjehanda nyheter. mak, den store mannen, han som förnekar att jorden går kriog solen, tyckes, så orimlig hans sats än är, ba funnit en och annan medhållara i Tyskland. Härom vittnar nedan införda skrifvelse till skoldirektionen i Berlin af en i denna stad bosatt snickaremästare vid namn Schwarze, hvilken skrifvelse för närvarande cirkulerar i tyska tidningar: Följande. omständighet tillåter jag mig att hringa till den ärade skoldirektioneus kunskap, i och för ett skyndsamt afbjelpande. Mina tro döttrar besöka folkskolan i hörnet af Kommendantenock Alexandrinen-gatorsa, och den äldsta af dem går i första klassen. Under en i förra veckan hållen lektion i geografi förklarade vikarierande läraren Mitan: Jorden vänder sig icke, eljest skulle stjernorna falla ned från bimlen; herr Knak har rätt, hvad menniskorna prata är bara väder; man måste i allt rätta sig efter bibeln. När min dotter Clara, 13 år gammal, medan nästan alla de andra sliockorna utbrusto i skratt, tillkännagaf för honom att hennes ordinarie, för tillfället sjuka, lärare herr Weber hade lärt henne raka motsatsen samt frågade, huru man skulle förklara de fyra årstiderna, sommar, höst 0. s. v., dag cch natt m. m., hörde ban icke härpå utan fortfor att förklara menniskornas prat för idel galenskap. Gonast dagen derefter talade jag med bufvudläraren herr Zembritzky om saken ceh lät hozom veta, att jag icke en minut längre vill anförtro mitt barns uppfostran: åt en mar, som undervisar på ett sådani sätt, samt att jag icke ämnar skicka flickan i skolan förrän den aktningsvärde herr Weber blir frisk. Herr Zembritzky tröstade mig med att herr Webers sjukdom sannolikt ej skulle bli varaktig; men tyvärr har nu bans tillstånd försömrats, och jag ber nu på det enträgnraste, att herr Mitan måtte från skolan aflägsnas. Hvad skall bli följden af att en lärare undervisar så och en annan så? Må herr Mitan anställas såsom klockare hos herr Knak eiler skrifvare hos geheimerådet Stiebl eller gerna för min del såsom skritvare hos ministern för undervisningsväsendet; men till lärare i staden Berlin vilja vi icke ha honom. Ett par ovanliga gäster. Från Töreboda berättas i Nerikes Allehanda följande, hardt när otroliga, men af känd person bestyrkta småhistorier: För några dagar sedan, då en tjensteficka gick öfver en gård i Töreboda, kände hon plötsligt något ovanligt försiggå — 0 fasal — i sin krinolin; — Westgötatöserna begagna nemligen ännu denna förderfliga stålfjedersutstyrsel. Inkommen i köket, skyndar sig flickan attse efter, hvad det kunde vara, som så oartigt regerade i helgedomen, och nu finner hon, till sin stora öfverraskning, att en gråsparf förirrat sig dit och såinnistlat sig i labyrinten, att han behöfde hjelp för att återfå sin frihet. Flickan släppte fången lös, men sjelf grubblar hon öfver den frågan, huru den lille, befjädrade varelsen kunde råka i den förvillande snaran. En arbetskarl, som i förliden vecka tröskat hafre med slaga hos en hr R. i B., klagade om aftonen, då arbetet var slutadt, öfver, att han fått så ondt i bröstet, att han såg sig nödsakad derom rådfråga läkare. Det kommer stundtals, sedan går det öfver, sade han med bedröfvad min; nu kommer det -igen, fortfor han. Hr R. uppmanade honom då att uppknäppa visten för att se till, om någon yttre skada kunde skönjas. Knappt var detta gjordt, si, då hoppade en liten råtta fram. Förmodligen hade hon under dagens arbete tagit sin tillfygt dit, under det arbetaren nandskats med halmen på logen. ..Sparfyen och råttan passa ju till ett par. Ansvarig utgifvare och redaktör: Rudolf Wall (träffas kl. 2—3 e. m. v tidvingens byrå i n:0 16 Stora Nygatan. fö