Dagens Nyheter – 27 januari 1869, sida 3

Tulltaxan. Vid genomläsandet af sednaste tulltaxan finne man, att nedanuppräknade varuartiklar äro på följande sätt tullbelagda. Anis, fenkol, torr ingefära, fikon och apelsiner (7 öre pr skålp.); citroner, torra citronskal friska limoner, pomeranser, pomeransknoppar och skal, samt russin (6 öre pr skålp.), dadlar (15 öre pr skålp.), kanariefrö (4 öre pr skålp.), kochenilj (35 öre pr skålp.), indigo och korinter (9 öre pr skålp.), kacel, cassiia lignea (30 öre pr skålp.), kapris (25 öre pr skålp.), kardemummor, torr muskott och muskottblomma (40 öre pr skålp.), kaviar (60 öre pr skålp.), koriander och kokosnötter (5 öre pr skålp.), kummin (1 rdr 50 öre pr centner), lagerblad och lagerbär (3 öre pr skålp.), mandel (12 öre pr skålp.) peglikor (18 öre pr skålp.), oliver (10 öre pr skålp.), vanilj (5 rdr 50 öre pr skålp.); rör: bambu och spanska (6 öre pr skålp.), I rottingar, vass och andra slag (1 öre pr kålp.), risgryn och rismjöl (2 öre pr skålp.), ris blandad med mer eller mindre fullständigt afskalad ris (1 öre pr skålp.), lök, alla slag ej specificerade (2 öre pr skålp.), persikokärnor (12 öre pr skålp.), plommon, bruneller och sviskon (6 öre pr skålp.), sagogryn (4 öre pr skålp.) Härvid framställer sig sjelfmant den anmärkningen: hvartill tjenar det att bibehålla tullen på nämnde varor? Ingen af dem kan utan ofantliga kostnader blifva föremål för produktion izom landet; och således ligger deticke uti protektionismens intresse att qvarhålla tullen derå! De statsinkomster, som uppstå genom sagda artiklars tullbeläggning, äro så obetydliga, att äfven i detta hänseende det ej förefinnes skäl att beskatta dem, då man lyckligtvis borttagit tullafgifterna på många med dem jemförliga varor. Den -enda förklaringsgrund, som återstår, är den möjliga afsigten att försvåra konsumtionen; men intet rimligt skäl finnes att förhindra befolkningen att njuta dessa förnödenheter lika obehindradt som andra. Löjligt är det ju, att alla slags frösorter äro fria från införseltull med undantag af kanariefrö, som drager en tull af 4 öre pr skål. Den inkomst staten af denna skattetitel hemtar är serdeles obetydlig; och enda resultatet deraf är, att man något försvårar den mindre bemedlades bemödande att skaffa sig nöjet af de små täcka sångfoglars sällskap, hvilka bufvudsakligen lefva af denna föda, ty för den rikare klassen betyder det rakt ingenting om kanariefröet kostar 4 öre mer eller mindre på skålp., men för den fattige har hvarje öre värde. Mindre lämpligt synes äfven det stadgande i tulltaxan vara; att böcker utomlands på svenska språket tryckta, med undantag af dem, som äro tryckta i Finland och och af finska undersåter författade, beläggas med tull af 15 öre pr skålp. Då alla andra tryckta böcker äro från införselafgifter fria och någon våda för de sveaska boktryckeriernas bestånd omöjligen kan tänkas uppstå derigenom att nu nämnda bestämmelse afskaffades, förefinnes icke skäl att låta densamma längre qvarstå. Det är en lösen för dagen att ogerna vilja vidtaga någon förändring i tulltaxan; men besinnar man noga hura onödigtvis voluminös, invecklad och tretydig densamma är, inse3nyttan af att densamma förenklas, och sådant skedde i ganska hög grad genom förklarandet, att ofvan uppräknade varuartiklar skola vara fria från tullafgifter. (Sv. H. o. Sjöf.-Tidn.)