Dagens Nyheter – 27 januari 1869, sida 3

Hvarjehanda nyheter. I sommanhang med historien onr Upsala-elgem ha vi hört berättas af eninrevånare i den lärda staden, att nåsra dagar sedan upptäckten af djurläkaren Berggrons tragikomiska misstag blifvit gjord, ett ljust föremål syntes flyta i den öppna ån mellan Domoch Nybroarna. Man undrade hvad detta månde vara. Polis tillkallades. Nitet och ifvern hos ordvingens öfvervakare voro visserligen icke så stora, som då det var fråga om att upptaga elgen; de hade som man säger, blifvit brända och fruktade måhända att vara föremål för drift. Men nyfikenheten förde dem till åkanten, och då de blifvit varse det misstänkta föremålet, läto de sig angeläget vara, att fiska upp detsamma. . Någonting var insydt i ett randigt tygstycke abl ett dränkt barn, mumlade halfhögt en af polismännen. Folk samlades naturligtvis; en skara studenter, som stod i närheten, hördes ropa: — En elgkalf . . . Det är bestämdt en elgkalf. Skicka efter Berggren! Med feberaktig otålighet och under spänd väntan af alla tillstädesvarande uppsprättades den besynnerliga påsen af en konstapel. Omsider lyckades denne åstadkomma en tillräcklig stor öppning, för att kunna utdraga föremålet, som befanns vara en död — hund. En prest, som är rädd för att komma i tidningen. En insändare i Hedemora tidning berättar, bland andra, följande historier om en prestman och nordstjerneriddare: Inom X. församling finnes en brukskyrka, der presterskapet vid moderkyrkan ir pligtigt att förrätta gudstjenst hvar tredje söndag. En söndag då det var vår nordstjerneriddares tur att förrätta gudstjensten der, hade det under natten blifvit yrväder, som äfven fortfor på morgonen och gjorde en resa till kapellet mindre angenäm. Han kallade derför på sin dräng och meddelade honom sina farhågor, under yttrande, att far jag, så kan jag måhända utsätta mig för en förkylning, och far jag inte, så sätta de mig i tidningen. Med tanken på det sednare beslöt han sig för att resa. Några ungherrar hade en gång gjort en bjudning och dervid inbjudit vår prest. Sexan hade knappast hunnit framsittas och giisterna blifvit uppmanade att lita den smaka sig, förr än han börjar sin rekognosering på fat och karotter. Under denna förrättning kom hans riddarstjerna att sväfva mellan hans bröst och fatena, hvarvid en upptågsmakare smög sig bakom honom med en sax! och afklippte det blågula riddarbandet just som stjernan befann sig midt öfver en krämkarott, hvari hon till allmän förlustelse nedföll, utan att riddaren saknade dem, förr än han till sin förvåning sjelf fann den bland kräm och grädde. Tidigt utvecklad. Från en gästgifvaregård med utskiänkningsrätt omtalas, hurusom-en resande fann en 6-årig pys gå och bolma med en tobakspipa af pojkens lingd. Ska du röka, din lille parfvel?! Å, nu jökej ja inte mycke, men då Faj å ja en, å tlajvaj å tupej, då jökej vi alldeles föjbannadt