någon annan nämna en skådespelare, som lefvat ett äkta kristligt lif. De ha väl kunnat visa anlag derför och känt kallelse dertill; men det är i deras yrke någonting orofullt och upprifvande, som gör det omöjligt för dem att stadga sig — till och med lång tid efter, sedan de gått från teatern. Har jag samtalat med dem härom, så ha de sjelfva medgifvit detta och beklagat att så är, men dervid vanligtvis tillagt: vi få dock trösta oss med, att vi ej äro sämre i detta fall än många andra! Men detta är hvad jag ville kalla en dålig tröst. Ett lif, som icke på något sätt bygger sin tillvaro på kristlig grund, är ett syndigt lif. — Gud hjelpe dem och bevare rena hjertan för deras lott! AS —