Dagens Nyheter – 27 januari 1869, sida 2

liga anteckningar på modersmålet, bland hvilka åtskilligt var skrifvet på vers. Det var ej hans afsigt att närmare undersöka innehållet, men på första bladet föllo hans blickar på ordet: skådespelerska, skrifvit öfverallt, på tvären, upp och ned, hela sidan fullklottrad — och samma ord förekom äfven i verserna... Han kunde ej motstå begäret att läsa vidare, för att möjligen komma under fund med hvad detta egentliga betydde. Bland många omskrifningar och utstrykningar fann han följande verser, dem han dock först efter stor möda kunde läsa: Nu, min älskling, må jag ock skrifva Hvad jag helst vill i verlden blifva: Skådespelerska ville jag vara Att för verlden qvinnan förklara, Huru hon lider, furu hon ler, Huru hon älskar, hura hon ber, Huru hon är som firad och fyndig, Huru hon är som brottslig och syndig: Gifve Gud sin hjelp dertill, Att jag blifver hvad helst Jag vill! Straxt nedanför stod följande: Kan jag ej få blifva ditt sändebud, Din tjenarinna? Gif hjelp, o Gud! Längre ned på samma blad fann han följande strofer ur ett poem, som de läst för ett par månader sedan: Hopp sa, sa, — hopp sa, sa, Dansa med alla, men ej låta sig ta! Tra, Ia, la, — tra, la la, a Vara numro ett, men ingen vilja ha!