En björnjagt. Itt ovanligt jagtbyte, utgörande tre nyskjutna björnar, fördes från jernvigsstationen i Gefle, dit de anländt ifrån Falun, i fredags mörgon under starkt tillopp af åskådare in genom staden. I Elfdalen hade man redan vid första snöfallet i vinter spårat tillvaron af denna skogarnes konung, och några jägare i Gefle, nemligen landssekreteraren Florman, häradshöfding Hedenström och grosshandlaren Holmstedt, hvilka erhållit notis om Nalles sannolika hemvist, beslöto att uppsöka honom i hans aflägsna, lugna vinterbo. Ankomna åtta dagar i fredags tll ort och ställe, der de möttes af inspektor Skröder ifrån Korsnäs, undersökte de, med tillhjelp af uppbådadt manskap, den förut inringade trakten, men utan att den dagen anträffa den väldiga kamraten. På söndagen, då ett större antal manskap blifvit anskaffadt, så att hela jagtstyrkan utgjurdes af omkring 60 man lyckades man vid middagstiden störa skogskonungens, eller denna gång rättare hans gemåls, ljufva slummer och frammana henne ur hennes ide, då hon och i sällskap med två årsgamla ungar visade sig, vadande i den 2 alnars djupa, lösa snön; men flera välriktade skott helsade dem snart, och alla tre blefvo de modiga björnjägarnes segerbyte. Den lyckliga jagten hade hållits vid pass 3 mil ofvanom Elfdals kyrkoby. Vid björnarnes framrusade ur sitt ide, lärer en af de närmast till hands varande dalkarlarne visat sig så oförfärad, att han kastat sig öfver en af ungbjörnarne för att taga honom lefvande, men miste slippa sitt rof. Förebrådd af en bland herreskyttarne för sin oförviägenhet, som kunnat stå honom dyrt, svarade han helt lugnt: hade jag blott fått honom riktigt om lifvet, så skullo jag burit honom lefvande till dig.