Dagens Nyheter – 27 januari 1869, sida 1

hann dörren knuffat omkull prosten, som just ämnade sig ut att se efter, hvart de tagit vägen. Signe började genast att berätta, Petra skrek och sprang ut. men, kommen: i förstugan, insåg hon, att hon bort stanna inne för att hindra Signe och ville derför in igen, men prosten höll till dörren, så det var ej att tänka på att få upp den: hon måste derför nöja sig med att dunka på dörren utanför med båda händerna, att sjunga och stampa, för att öfverrösta pratmakerskan derinne, som fortfor med höjd röst När prosten hört historien till slut och äfven slutat att skratta öfver denna nya metod att läsa klassikerna, öppnade han dörren; men då sprang Petra bort. Efter aftonmåltiden, i hvilken Petra deltagit och derunder blifvit ganska mycket brydd af prosten, straffades hon dermed, att hon måste underkasta sig eit förhör öfver hvad hon lärt sig utantill. Det visade sig då, att hon verkligen kunde de mest omtyckta scenerna och ej blott en roll i dem, utan alla. Hon deklamerade, som hon plägade läsa; emellanåt ville innehållets glöd tända eld i hennes natur, men hon dämpade den genast, och föredraget blef derför enformigt och kallt. Prosten anmärkte detta och ville ha något mer uttryck, men då blef hon ännu mera skygg. Förhöret fortsattes och drog ut timtals; hon kunde de komiska och skärmt