Dagens Nyheter – 27 januari 1869, sida 1

samma scenerna lika bra som de tragiska och allvarsamma, hennes minne väckte både förvåning och löje, och hon log sjelf deråt och bad dem bara sätta benne på ytterligare prof. Jag ville hjertligt önska, att de stackars skådespelarie hade endast åttondedelen af ditt minne, Petra, yttrade Signe. — Gud bevare henne från att bli skådespelerska! svarade prosten och blef i ögonblicket allvarligt stämd. — Ja, men ingen kan väl tro, att Petra tänker på något sådant -—— invände Signe och log; — jag kom endast att yttra så derför, att det alltid bekräftats, att den, som från ungdomen är förtrogen med sitt språks och litt lands poesi, aldrig känner sig dragen till scenen, då deremot de, som icke förr än vid mognare år haft tillfälle att göra bekantskap med de poetiska författarees arbeten, svärma för att bli skådespelare. Det är längtan efter poesi, den på en gång väckta längtan, som förleder dem. — Detta är mycket sannt, sade prosten och tillade: sällan går en verkligt bildad menniska till gcenen. — Och änvnu mera sällan en poetiskt begåfvad. — Ja, och inträffar något sådant, så misstänker man alltid en karakterssvaghet, som gör att fåfängan och lättsinnet få öfvertag. Jag känner många skådespelare, både från min studenttid och mina resor; men jag har aldrig råkat och jag har ej heller hört