Dagens Nyheter – 26 januari 1869, sida 3

tal officerare på hvarje kompani, som krigsmistern3 förslag bestämde, var vid krigstillfällc alldeles oiiliräckligt. Följden kunde blifva, att. om utsträckniogen af beväriongens exercis bifölles, tillöknirg i armebefälet, som dock vore en nödvärdig följd deraf, ej komme att beviljas i anseends till de stora kostnader, som vore förenade med anskafftande af erforderligt befäl. Slutligen förklarade talaren, att ban yttrat sig i denna fråga nu, så väl med anledning af ärendets beskaffenhet som för att fästa kammarens uppmärksamhet på vigten att i det utskott, fom komme att behandla den, inrätta dertill fullt qvalificerade personer. Justitieministern hr de Geer anmärkte häremot, att man borde förutsätta så mycket sundt förstånd samt intresse för fosterlardet och, framförallt, så mycken kontinuitet hos svenska rikadagen, att, ifall innevarande riksdag godkänrer propositionen om organiseringen af armåns soldater, en efterföljande skal bifalla den i följd häraf betingade organvisatioren af befäl. Hr Gösta Posse uppträdde bärefter och förklarade sig vilja framställa några anmärkningar not det framlagda förslaget, ehuru han gjorde det med både motvilia och bäfvan; men då han ansåge den k. propositionen vara af vådlig ratur för fosterlardets framtid, vore det hans pligt att öppet utsäsa dessa armärknicgar. Krigsministern bar velat motivera förslaget till armåns Dya Organisation på så sätt, att denna arm endast skulle vara ämnad till försvar. Talsren kurde ej annat än djapt inse sanvivgea häraf, men på samma gåsg hade han med ea viss förvåning sett, att sjelfva förslaget ej ställts efter denna rorm, utan efter en annan. Frankrikes armeorganisation är för närvarande ställd på dena fot, att den är underlag för en aggre-siv politik. Frarkrikes ermå kan uppdrifvas till ea million soldater. Krigsministern har nu föreslagit, att svenska armen skall vid behof kunna ökas till 100,000 man. Jemför man nu Fravkrikes folkmängd med Sverges, så finner man, att Sverge skulle i afseende på sin armå stå — relativt — Jika med Frankrike, Deita vere således ett oiäfvigt bevis på att det ej äro mevingen att ställa vär armå på fredsfotDessutom borda man ej allenast taga folkmängden i beräkning vid dylika sammanställniogar, utan äfven de resp. Järdernas förmögenhet, och i så fall blefve proportioren mellan Fraukrikes — som kan antagas ha så ofantligt större tillgångar än vårt land — och Sverges armåer ännu mera Ooproportidnerligt. Talaren gjorde vidare åtskilliga anmärkningar eller, såsom han uttryckte sig, rikt-.de en blodig pil mot indelringsverket, till: hvilken institution ban dock sade sig med modersmjölken ha insupit kärlek och i hvars leder ban tillbragt sin glada ungdom. Talaren avsåg det vara orätt, att åt den indelta armån vindicsra hedern för Sverges ärorikaste krigiska lagrar; ty historiens vittnesbörd kan irgen jäfva, och historien visar oss, att Gustaf II Adolf, Torstenson, Baner, Carl X och Carl XI vunrit sina största triumfer innan indelningsverket var organiseradt. Talaren uttryckte jemväl sin missbelåterhet med de 60 dagar, som föreslagits till beväringens löfvande, betraktande dem såsom: eu liten början till hvad sedan kommer att ske, äfvensom med den förslagna förändrisgen i vakansafgifterna för rusthållare. Till slut ansåg talaren det fordra en helt annan utredring, än den som nu gjorts, för att få reda på den sumfåa, som verkligen armens omorganiserivg kräfde. Hr Hazelius ansåg, att ej krigsministerns förslag, utan K. M:ts framställning borde blifva föremål för öfverläggning. Talaren anmärkte flera, såsom han ansåge, oriktigheter i föregående talares framställning, särskildt hvad indelningsverket vidkomme. Hade hr Posse, såsom han sagt, insupit kärlek till indelningsverket med modersmjölken, tyckes denna mjölk varit särdeles svag. Historiens vittnesbörd kan ingen jäfva hade hr P. sagt. Han: hade rätt deruti, men vissa bistorielä-ares vjttnesbörd vore lätta att anföra jäf emot. Gruvderna för svenska indelningsverket hade funnits redan under Gustaf II Adolf: krig, ja, fiera hundra år förut. Hvad det beträffar, att sätta allmän folkbeväpning i stället för en stående armå, ville talaren upprepa hvad ban så ofta förut sagt: en folkbeväpning är ett otirg! En. stående armå kostar mycket penvingar, men det är omöjtigt att försvara sig utan att detta kostar något. Mot hr Ugglas förslag om ett särskildt utskott, som skulle ha att behandla denna k. proposition, uppträdde talaren. Det vore en allmän önskan ) i landet, att armåfrågan spart måtte komma till afgörande. Om ett särskildt utskott tillsättes, skulle ingenting i frågan vid denna riksdag komma att uträttas, befarade talaren. frige k. propositioner blefvo af första kammaren remitterade utan någon anmärkningsvärd diskussion, i Inom andra kammaren uppstod en stunds