Dagens Nyheter – 26 januari 1869, sida 2

Ev PERPB Sve Motion om understöd åt de småländska länen väcktes i går i andra kammaren af hr A. W. Wigardt. Den lydde så: Som allmänt kändt är, hade sistlidne årets starka och ihållande torka till följd, att inom detre småländska länen en snart cogdt total missväxt inträf. fade, hvarigenom öfver en half million menniskor eller 2g:del af hela landets befolkning råkade i förlägenhet och nöd, och denna desto svårare, som missväxten rågade måttet af det ekonomiska bekymmer och den dåliga konjunktur som förut voro rådande. Det svåraste af allt var dock att såväl hö, som vårsädesgrödan, hvaraf provinsens hufvudsakliga skörd består, blef på de flesta ställen så obetydlig, att man derföre nästan öfverallt måste nedslagta eller till underpris försälja en stor om icke större delen af sin boskap, hvarigenom provinsens hufvudnäring erhållit ett slag som icke blott för tillfället, utan för flera år skall på landets välstånd hafva ett menligt inflytande. Detta, i förening med en stagnation i landets olika näringegrenar, förnämligast bruksrörelsen, gör tillståndet än värre, och för betraktaren framstöller det hela en tafla full af moln och skuggor. Visserligen är den idoge småländningen på sin klena och magra jord härdad i försakelse och van vid ett torftigt lefnadssätt, hvilket besannas af ordspråket; Smålindningen kan lefva på en sten; men att göra stenar till hröd förmår ban dock icke. Att i otid och utan orsak klaga eller beskirma sig, dervid är icke heller småländningen van. Ett gladt lynne, små behofver, en rik förtröstan till Den, som växten gifver, tillfredställer honom i lifvets vanliga vexlingar och bekymmer; men då på en gång snart sagdt alla förhoppningar svika, är det väl ursäktligt om missmod med thy åtföljande sviter infinna sig. För att emellertid och så mycket möjligt är i någon mån kunna afhjelpa den för handen varande nöden och derjemte törekomma de menliga följder för framtiden, missväxten utan tvifvel förorsakar, anser jag det för en pligt att, såsom representant från denna ort, för riksdagen framställa detta ärende, allt under förhoppning att riksdagen, för så vidt det på den beror, skall räcka en hjelpsam hand åt de i nöd stadde. Min förtröstan härom är desto vissare, som man icke förut uraktlåtit bispringa andra delar af vårt land då behofvet sådant påkallat, likasom det är säkert att, om icke hjelp för det af mig åssftade ändamålet mellankommer, det är befara att man ur huse lemna ett kärt fosterland för att i Nya Verlden söka den utkomst, de här eftersträfvat, men ej kunnat erbålla. Att behbofvet är stort och medlen som behöfvas icke ringa, framgår af de framställningar och beräkningar, som blifvit gjorda af såväl landshöfdinge-embeten som landstingen i de olika länen, hvilka beräkningar jag för den händelse de icke på officiel väg komma statsutskottet tillhanda, framdeles skall hafva äran meddela. På grund af hvad jag sålunda tagit mig friheten andraga, får jag vördsamt föreslå att riksdagen för sin del måtte, utöfver det belopp kongl. maj:ti nåder äskat för behöfvandes undsättning i missväxtår, särskildt anordna till de nödställda 460,000 rdr, deraf 100,000 rdr utan återbetalningsskyldighet och återstoden såsom räntefritt lån, att återbetalas under loppet af åren 1870 till och med 1874 med en femtedel årligen, äfvensom att summan efter folkmängden lika fördelas på de trenne småländska länen. Och som snar hjelp är dubbel hjelp, anhålles lika vördsamt att det begärda bidraget måtte sednast i mars eller april innevarande år ställa till de behöfvandes förfogande. ;