Dagens Nyheter – 26 januari 1869, sida 1

Aavv Detta hade inträffat för omkring två år sedan, men modren hade ej nämnt ett ord derom i sina bref. Petra kunde nu emellertid förstå, hvem det var som skref brefven från modren, hvarom hon ofta, ehuru alltid utan svar, frågat henne, ty hvartenda bref, som hon fått, slutade alltid på samma sätt, eller med följande ord: Och en hälsning från den, som skrifver brefvet. Sjömannens egentliga ärende var att fråga, huru länge Petra skulle stanna qvar i prestgården och hvad hon sedermera ämnade företaga sig. Petra svarade på den första frågan, att hon ej visste det ännu, och på den andra, att cet i hela verlden ej fanns mer än ett, som hon ville bli, och fick hon ej egna sig deråt, blefve hon olycklig för hela sin lifstid; men hvad detta enda var, det kunde hon icke nu tala om. Under det Petra gick och samtalade med sjömannen, sutto prosten och Signe qvar i rummet och talade om henne, i hvilken båda hade en innerlig glädje. Då kom rättaren in, och, sedan redogörelse blifvit lemnad för dagens arbeten vid prestgården, frågade han om någon af dem visste, att det främmande fruntimret om nätterna brukade gå upp och ned från sitt kammarfönster på en repstege? Han nödgades upprepa frågan tre gånger, innan någon af dem rätt kunde fatta hvad han menade; ty de kunde lika gerna tro, att hon vandrade upp FISKARFLICKAN,. 20