Dagens Nyheter – 26 januari 1869, sida 1

sträng ton: Du har således afvetat detta hela vintern och ändå inte talat om de förr! Hvarför? — Jag trodde, att någon a prestgårdens folk var inne hos henne; — men då jag i går natt såg henne på stegen, förstod jag genast, att det måtte vars någon annan. Hade jag förr misstänkt nå got sådant, skulle jag genast ha berätta det. — Ja, det är alldeles tydligt, att hon bedragit oss alla! Signe såg bönfallande på fadren. — Hon borde inte bo så häl aflägse från alla andra, menade rättaren, under det han rullade ihop stegen. — Hon borde ej längre bo någonstädes här i huset, svarade prosten och gick, åtföljd al de andra. Då han kommit ned och ställt ljuset ifrån sig på bordet, skyndade Signe fram och kastade sig i hans famn. — Ja, mitt barn, det här var en förfärlig upptäckt! sade han. En stund derefter satt Signe i soffhörnet och höll en näsduk för ögonen, under det prosten med sin tända pipa gick hastigt fram och tillbaka på golfvet, Då hörde de plötsligt skrik från köket och spring i trapporna och i öfre förstugan: de skyndade ut: elden var lös på Petras kammare! Troligen hade någon brand fallit från ljuset och antändt tapeten, hvilken filnmmat upp och ledt Tågorna till fönstergardinerna och fönsterfodret, hvarifrån skenet märktes från landsvägen af en resande, som skyndat till