Dagens Nyheter – 25 januari 1869, sida 3

sämsta samhällsformer kunna bestå, om de uppbäras af nya samhällsdygder. — Tal. hade med tillfredsställelse erfarit, att vid sistlidne riksdag en motion blifvit väckt, som vore egnad att afhjelpa en af de allra största olägenheterns uti den nya riksdagsordningen. En af kammarens ledamöter, hr Ridderstad, hade nemligen föreslagit ned-ättahde af arvodet för Audra kammarens ledamöter från 10 till 6 rdr. Då tal. uu gingo att som sitt eget upptaga detta förslag, hvilket han med ledsnad funnit hafva blifvis efstaget af så väl konstitatonsutskottet som riksdagen, anhöll han att med några ord få motivera det:amma. Riksdagens Andra kammare bestode af jordbrukare, industriidkare och tills vidare af embetsmän. Hvad nu jordbrukaren beträffade, så vore att märka, stt riksdagens sammanträde egde rum på en tid, då han utan minsta olägenhet kunde vara borta. Den mindre jordbrukaren hade små behof och enkla vanor, och för honom utgjorde 6 rdr om dagen tillräcklig ersättning för sjelfva lefnadskostnaden samt för tidsspillan. Den större jordbrukarea bestode sig ombud under sin frånvaro, vanligen inspektorer eller i brist derpå pålitliga rättare, hvilkas lönepretertioner i allmänhet ej vore störrs, än att de genom små besparingar kunde fyllas. Beträffande vidare industriens mål:män, så fästo tal. uppmärksamheten derpå, att de mindre industriidkarse, som nästan uteslutande bestodo af handtverkare, knappast varit synliga, sedan borgarståadet öfvergaf sin id6 och lemnade rum för embetsmän och husegare, Att den större industriidkaren någon gång och till och med ofta nödgades göra personliga uppoffringar för sitt deltagande uti riksdagens förhandlingar, ville tal. ej förneka; men den ersättning dessa genom ett förökadt dagtraktamente af 4 rdr skulle erhålla, vore ej större, än att de gerna kucde vara den förutan, och stode ej det stora baokirhuset på säkrare fötter, än att det kunde räddas med 480 rdr, då vore det icke mycket bevändt med detsamma. Hvad nu slutligen embetsmännen beträffade, så skulle de, enligt tal:s försäkran, ej komma att lida någon nöd med ett dagtraktamente af 6 rdr. Om nu den ersättning, som för närvarande bestodes ledamöterna af Andra kammaren, ej vore nödig, då kunde den ej heller vara rättvis; ty hvarje onödig utgift vore ea orättvisa mot det skattdragande folket, och ehuru den besparing, som genom tal:s förslag skulle uppkomma, ej vore så betydlig, uppginge den dock till 80,000 rdr — en summa, som under nuvarande förbållanden ej vore att förakta. Att bibehålla ett arvode, som vore för högt, vore hvarken nyttigt eller i politiskt afseende klokt. Arvodet kunde nemligen blifva föremål för spekulationer, och två af menniskans farligaste fiender, den lägre äregirigheten och egennyttan, så komma att drifva sitt spel, att det kunde leda till de betänkligaste följder. Vi hade nemligen erfarit, hurusom våra onerösa kommunalbestyr, t. ex. ordförandeskapet i kommusalstämma, utbjudits på entrepenadauktion till den minstbjudande, och om riksdagsmannakallet voro alltför lukratift, vore det ingen omöjlighet, att icke detta komme att utbjudes åt den mestbjudande. Då nu representanteroa af de trenne riksstånd, som egt att uppbära arvode, åtnöjt sig med ett traktamente af 6 rdr, utan att någon klagan försports öfver dess otillräcklighet, så hoppades tal, att den nya representationen skulle följa exemplet af dea gamla, som ätven derutinnan visat sin förträfflighet, att den makat åt sig för den: närvarande. Hr Siljeström betygade den förre talaren sin tacksamhet, derför att han mottagit offret att vara ledamot i en riksförsamliug, som, enligt haus tanke, vore så ovärdig; men talaren hopades dock, att de nya samhiällsdygder, hvarom an talat, måtte uppehålla hans krafter, samt att ban allt framgent måtte bibehålla sin plats inom representatiozen. Bland öfriga motioner (omkring 60), som inom andra kammaren väcktes, nämna vi följande: Af hr Jöns Olsson i Nordanå, om klockaretjensters sammanslående med folkskollärare-befattningarna; af hr Ola Bosson Olsson, om förändringar 1 förordningen 1843 rörande prestval, Asyftande utvidgad rätt för församlingen att kalla till prof, m. m.; af hr P. Nilsson i Espö, om ändring af 24 landstingsförordningen, åsyftande förminskning i landstingsmännens resekostnadsersättning; af herr Lundström om tillsättande af en komitå för utredning af frågan, huruvida ej skogsoch landtmiteristyrelserna kunna sammanslås; af hr Orre 1) om ekonomiska besigtningars förrättande endast hvart åttonde år och dessa besigtningars ordnande på indamålsenligare sätt, sumt 2) om indragning af alla s. k. kronomagasincer och dertill hörande tje min; af hr Jöns Olsson i Qvarnbrodda, om f dringar i bevillningsförordningen; af hr Ola Nilsson, om lindring i rustningshesviret; af hr Graf-ström, 1) om ändring af förordningen rörande utskiänkning af brända och destillerade drycker, och 2) om förändring i tulltaxans bestämmelser rörande apoteksvaror; af hr Reutercerona, 1) om förtydiigande af lagens stadganden rörande skyldighet till intecknings förnyande, och 2) om ändring i kungörelsen 1866 om stimpelpappersafgiften, i hvad densamma rör köpebreft å fast egendom; af hr Bjerkander, om rittighet för riksdagen att till en viss utsträekning deltaga i den ekonomiska lagstiftningen, och 2) om bestimmelser rörande de vilkor, hvarunder skuldförbindelse skall anses utsökningsgill; af hr Algren, om upphäfvande af försvarslöshetsstadgan m. m.; af hr Liss Olof Largson, om indragning eller nedsättning i anslaget till kungl. teatern; af hr Hedengren, om förändringar i förordningen rörande prestval; af hr Uhr, om afstående af statens anspråk på ett mindre dana-arf; af hr Olsson från Helsingborg: 1) om befrielse för vissa mindre fartyg, som underhålla förbindelsen mellan skånska och danska orter vid sundet, från skyldighet att taga Jots och 2) om förtydligande af tulltaxans bestämmelser rörande socker; af hr OC. J. Benotsson. om skirnt ancvar för den som under