Dagens Nyheter – 25 januari 1869, sida 2

5 ene starkare blödde det inom honom, att han ej kunde vara henne till någon hjelp i hennes själs angelägenheter. Med modrens tysta rätt undandrog hon äfven dottern hans religiösa undervisning; barnets sånger, barnets frågor blefvo snart för honom en ny anledning till smärta — och när han under dessa pinsamma husliga förhållanden på predikstolen dundrade uti hårda och stränga ord och gaf sitt sjudande sinne luft, bemötte hustrun honom, under det de gingo tillsamman hem, med ännu mera englalik mildhet: ögonen talade, om också munnen ej sade ett enda ord. Och dot, en hängde sig vid hans hand och såg på honom med ett par ögon, som mycket liknade modrens. Man talade om allt i detta presthus, endast icke om det, som var roten och upphofvet till de flesta af prestfolkets tankar. Men ett så i högsta grad spändt och själsmördande förhållande kunde de ej hålla ut med i längd. Hon smålog visserligen än, men endast derför, att hon ej vågade gråta. Då tiden närmade sig att dottern skulle beredas till konfirmationen och fadren således med sitt embetes rätt draga henne in i sina tankar och åsigter lika tyst och omärkligt, som modren dragit henne in 1 sina, nådde denna själsspänning sin yttersta gräns, och efter en söndagsgudstjenst, hvarpå följde anteckning af läsbar